Stork återuppstånden i stan
Att få bete sig lite utanför det normala livet.Så sammanfattar Åmål, alias Jan-Erik Karlsson, från Tongångarne, filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitets orkester, tjusningen med Studentorkesterfestivalen, Stork.
Cirka 40 orkestrar, somliga med medföljande balett, somliga klädda i overall, andra i medaljprydd frack, en del i blåkläder, några i kilt, och en gosskör i sovjetiska uniformer, deltar i Studentorkesterfestivalen i Uppsala, allmänt kallad STORK.
Till Smålands nations orkester Glasblåsarna dansar Eksjö Hemvärns Ballet Corps, bestående av tre killar med ballerinakjol, rockring och hjälm.
— Det är sådan fantastisk festivalstämning. Men vi har tappat bort våra öl, vi ställde dem i en bil som åkte i väg, säger Markus Jonegård.
— Att vi bara är tre är för att det inte fanns kläder åt fler, säger Christian Johansen, innan de göra några hoppsastegsliknande förflyttningar bort mot Parksnäckans scen.
Färre spelar
För många är STORK i Uppsala och SOF Linköping, en årligen återkommande högtid. Till exempel för Åmål, eller Jan-Erik Karlsson, från Göteborg.
— Jag har varit med sedan 1979 och är väl en gammal överliggare. Vi är ett gäng som ses varje år och jag har inte en aning om vad de andra heter eller vad de gör i det verkliga livet.
STORK Och SOF är starka institutioner, men även studentorkestrarna lever i en krass verklighet.
— De kommunala musikskolornas nedskärningar gör att färre och färre spelar, och det blir svårare för orkestrarna att rekrytera medlemmar, säger Jan-Erik Karlsson.
1973 gick den första festivalen av stapeln i Linköping. De första åren hölls den i Linköping för att senare flytta vartannat år till Uppsala. Men för två år sedan blev det ingen festival i Uppsala. På den gemensamma orksesterorganisationen SMASK:s hemsida kan man läsa att det då inte medgavs kommunala bidrag till festivalen som tidigare. Därför kallas årets festival för STORK Rediviva.
Så jobbar vi med nyheter