Frida Wilske, medicinskt ledningsansvarig läkare på infektionskliniken säger att hon aldrig lärt sig så mycket om en sjukdom så snabbt som med covid-19.
Medicinsk forskning är normalt en långsam process där resultaten verifieras innan det blir allmän praxis i behandlingen. Nu drabbades världen hårt och plötsligt. Från kaoset vid de italienska sjukhusen hade man inte hunnit hämta andan när pandemins första våg sköljde över de svenska sjukhusen.
– Vi har aldrig lärt oss så mycket om en sjukdom på så kort tid. Vi lär oss samtidigt som vi tar hand om dem som insjuknar, säger Frida Wilske, ledningsansvarig läkare på infektionskliniken vid Akademiska sjukhuset.
Ganska tidigt i pandemin såg man att behovet av syrgas var större och annorlunda än vid andra sjukdomar som ger problem med andningen. En stor skillnad är ofta att patienterna inte själva känner av den låga syresättningen.
– I början hade vi patienter som vi fick skicka till intensivvården efter att de gått på toaletten utan syrgas. Det här är inget som de ringde från Italien och berättade om i början av pandemin, säger Frida Wilske.
Sandra Egegren och Gustav Bergström gör i ordning utrustningen till syrgasgrimman.
Direktiven är nu att hela tiden mäta syresättningen på patienterna, och att de inte får lämna sängen utan syrgas.
– Vid vanliga lunginflammationer är det bra om patienterna försöker röra sig så mycket de orkar. Här är det tvärtom, att vi får säga till dem att ligga still, säger Gustav Bergström, fysioterapeut på infektionskliniken.
Inom vården har man också lärt sig att covidpatienterna kan behöva syrgas med högflödesgrimma, som via en slang ger syrgas i näsan, tidigare i sjukdomsförloppet, och att det inte går att avgöra syrgasbehovet efter hur patienterna känner sig.
– Det är komplext. I våras såg vi hur patienterna blev oväntat dåliga. Nu får vi övertala många att de behöver syrgas. Det kan kännas obehagligt i början, men efter ett tag brukar de flesta tycka att det är ganska skönt, berättar Frida Wilske.
Undertecknad får testa när högflödesgrimman sätts på, dock med rumsluft i stället för syrgas. I början svider det i näsan. Men efter några minuter reagerar jag mer på att jag sitter fast än att det är obehagligt att ha den på.
Även i medicineringen har vården utvecklats under pandemin. Det har visat sig vara viktigt att ge blodproppshämmande medel till covidpatienterna. Den mest kritiska fasen inträffar dock ofta när själva viruset är borta. Då får patienterna kortison för att dämpa immunförsvaret.
– Det är som att kroppens immunförsvar löper amok och det blir en hyperinflammation. Det händer även vid blodförgiftningar. Immunförsvaret är komplext med pro- och antiinflammatoriska processer, säger Frida Wilske.
Gustav Bergström, fysioterapeut, säger att personalen ofta får säga till patienterna att ligga stilla i sängen. "Med andra sjukdomar vill man att de ska röra sig om de orkar", säger han.
En omdiskuterad del av medicineringen är det virushämmande läkemedlet Remdesivir. På Akademiska sjukhuset ger man det till en del av covidpatienterna tidigt i sjukdomen. När det gått så långt att patienterna hamnar i intensivvården fungerar det dock sämre.
Även om patienterna som behöver sjukhusvård nu kommer in tidigare än i våras, så kan de ha varit sjuka ett tag. Det här gör att det blir viktigare att ha med dietister i covidvården.
– Som sjukast blir man kanske under dag nio, tio eller elva. Då kan patienterna ha ätit och druckit dåligt under en längre period och behöver näring för att läka sjukdomen, säger Frida Wilske.
Finns det en bitterhet i att kunskaper som ni har nu hade kunnat rädda fler i våras?
– Nej, jag tänker inte så. Visst har kunskapen ökat. Men jag vet att vi alltid har gjort vårt bästa för att hjälpa patienterna, säger Frida Wilske.