I barnbokssammanhang är illustratören Stina Wirsén kanske mest känd för sina illustrationer i böckerna om Rut och Knut, som hon skapat tillsammans med sin mamma, författaren Carin Wirsén. Men sedan fem år tillbaka har hon även kommit ut med Vem-böckerna, en barnsboksserie för de allra minsta, som tar upp svåra frågor för små barn. Det kan handla om ilska, rädsla, ensamhet eller utanförskap. Känslor som de allra flesta barn kan känna igen sig i.
- Alla karaktärer i böckerna har både onda och goda sidor. Jag vill skildra hela personer, och de allra flesta har ju varit på båda sidorna. Jag tycker att man lämnar barnen i sticket om man gör människor för endimensionella, säger Stina Wirsén.
Inspirationen till att skriva barnböcker kom när hon själv fick barn. Böckerna om Rut och Knut kom till när hennes döttrar, som nu är 16 och 17 år, var små. Och Vem-serien om nallen, katten, fågeln och deras vänner började hon skriva när sonen Gustav, som i dag är 8 år, var ett år och började på dagis. Den första i raden - Vem är arg - blev nominerad till Augustpriset 2005 för bästa svenska barn- och ungdomsbok.
Stina Wirsén har nästan uteslutande fått positiv kritik för sina böcker för barn, men det har faktiskt hänt att föräldrar reagerat på de ämnen som böckerna tar upp. Den bok som skapat flest reaktioner är boken Vem är söt, som kritiserats för att den skulle lära barn att mobba andra barn. Boken tar upp hur det är att känna sig utanför - Att bli retad av kompisarna för att man inte ser likadan ut som de andra. Katten är ful för att den är gul. Nallen för att den är krullig. Till slut har alla karaktärerna pekats ut som fula och alla gråter.
- Rangordning och exkludering är en naturlig del av vardagen i både barnens och de vuxnas värld. När ett barn varit med om en sådan situation, har den här boken en funktion, tror Stina Wirsén.
Och även om böckerna behandlar svåra frågor, så följer det alltid en tråd av trygghet genom berättelserna, i att när allt kommer till kritan har man varandra. Och att sagorna slutar lyckligt är en förutsättning, tycker Stina Wirsén.
- Man kan inte ha för öppna slut för små barn. Det måste man som författare ta ansvar för, på samma sätt som det är föräldrarnas ansvar att i svåra situationer knyta ihop påsen. Och jag skriver böckerna för två personer, barnet och den vuxne som läser sagan för barnet.
Men egentligen utgår Stina Wirsén inte från ett pedagogiskt tänk när hon skriver sina böcker.
- Jag jobbar väldigt intuitivt och skriver om det som ligger mig närmast. Men det är klart att jag efteråt tittar på berättelsen och ser vad den kan ge.