Stor skräck för järnridån
UNT har intervjuat en dotter till en sovjetrysk soldat som flyddetill Sverige i mars 1945 från tysk krigsfångenskap i Narvik. Hon vill inteframträda med namn eller att hennes far, som gick bort år 1998, nämns vid sitt rätta namn. Vi kallar honom därför för Igor.
Efter en mycket oviss och pressande första tid i Sverige, med ett utvisningsbeslut hängande över sig, fick han i augusti 1945 uppehållstillstånd, försågs med främlingspass och anmälningsplikt hos polisen.
Igor bosatte sig i Stockholm, men tilläts bara vistas inom vissa bestämda delar av staden.
År 1947 gifte han sig och fick fem barn. Först 1957 fick Igor och barnen svenskt medborgarskap. År 1960 gifte Igor om sig sedan första hustrun avlidit. I det äktenskapet fick han en dotter. Det är henne UNT intervjuat.
Fick besök
I hemmet fick Igor besök av tjänstemän från sovjetiska ambassaden. Han kände sig också övervakad av svensk polis. Det fortsatte ända in på 1960-talet.
Syskonen forskade under hösten 1999 i sin fars flyktingöde och fann upplysningar i dokument i riksarkivet.
- Jag blir varken förvånad eller särskilt indignerad över att min far på 1950-talet skuggades av polisen, eller att ryssarna hade koll på var han bodde.
- Däremot kan jag tycka att det var onödigt att han i ytterligare så många år skulle behöva känna sig misstrodd och förföljd. Och att han och hans barn så länge nekades svenskt medborgarskap på illa underbyggda antaganden.
Arkivmaterialet utgör för oss delvis en bekräftelse på något vi alltid känt till, säger dottern.
I ständig skräck
Hon berättar att fadern bar på en ständig skräck för att hamna bakom järnridån. Han gjorde allt för att vara politiskt neutral.
- Han stack inte ut någonstans, blandade sig inte i politiska samtal. Som tonåring uppfattade jag det som en överdrift. Men nu förstår jag att det var allvar.
Igor gick med i svenska kyrkan och levde ett tillbakadraget hemmaliv med litet umgänge. År 1953 startade han en firma tillsammans med en svensk kompanjon.
- Han arbetade mycket. Det lilla umgänget kan också förklaras av att han bytt land och språk och var ifrån gamla vänner och sin släkt.
Sovjetiska ambassadens folk var efterhängsna och försökte övertala honom att återvända.
Bevakade bostaden
På firman fick han besök både från ambassaden och svensk säkerhetspolis.
- Han kom ibland i kontakt med sjömän på sovjetiska fartyg. Han kunde inte hålla sig från att tala med dem.
- Och en person på firman hade delat ut valsedlar för kommunisterna. Vi har hittat papper i riksarkivet som visar att bland annat det fanns noterat som något misstänkt mot min far. Så inte inbillade han sig att man kollade honom.
Säpo bevakade periodvis Igors bostad, kollade posten och vilka han umgicks med.
- Så sent som på 1970-talet, tror jag, for två av pappas landsmän tillbaka.
De hade lovat att skriva, men något brev kom aldrig.
Hemlig PM
"I maj 1951 framkom, att två sovjetryska konsulattjänstemän under 45 minuter besökt samma fastighet i vilken NN var boende. Det är ej uteslutet att dessa besökte NN."
Utdrag ur tidigare hemligstämplad PM från statspolisen, Stockholm, 3:e rotelns kansli, kontrollavdelningen, 30 november 1953.
NN är identisk med Igor i artikeln.
"Beträffande NN:s kompanjon, kan för kännedom meddelas, att man sedan 1948 vid roteln observerat att han stött den kommunistiska propagandan genom att teckna penningbidrag till de insamlingar tidningen Ny Dag anordnat."
Utdrag ur tidigare hemligstämplad tilläggs-PM, statspolisen, Stockholm, 3:e rotelns kansli, kontrollavdelningen, 24 april 1955.
Så jobbar vi med nyheter