Stor oro när psykiatrimottningen för flyktingbarn stängs

Första januari stänger landstingets barn- och ungdomspsykiatri, BUP, sin flyktingavdelning i Uppsala. Då ska vanliga BUP ta hand om barnen istället. Men beslutet väcker stor oro.

Uppsala2005-12-29 00:00
- Asylsökande barn är en grupp som behöver speciellt stöd. Jag är rädd att de kommer att glömmas bort nu, säger psykologen Reet Oras som arbetar på BUP:s flyktingmottagning tillsammans med en kurator och en läkare.
När den startade för tjugo år sedan var mottagningen den första i sitt slag i landet.
Enligt BUP:s verksamhetschef Henrik Pelling beror inte nedskärningen på något sparbeting, utan handlar snarare om att kostymen sys om efter behovet.
- Prognoser för 2006 visar den lägsta siffran asylsökande i mannaminne för kommunen. Med tanke på det vore det konstigt om vi skulle köra på som vanligt. Vi kan inte stå beredda med ett flyktingteam och vänta på kunder som inte dyker upp.

"Specialkunskap är a och o"
Reet Oras säger att hon blev mycket förvånad när hon informerades om beslutet för ett par månader sedan och anser att tidpunkten är dåligt vald. Hon håller inte alls med om att behovet minskar, utan har tvärtom märkt av en kraftig ökning i och med den nya asyllagen.
- Det är hemskt tokigt att stänga nu när alla gömda flyktingfamiljer börjar söka hjälp. Vi har en fruktansvärd arbetsbelastning. Jag hinner knappt med allt jag ska göra, säger hon.
Många barn som flyktingmottagningen har hand om är svårt traumatiserade och nedbrutna. Enligt Reet Oras skiljer sig deras situation och erfarenheter mycket från andra barn.
Därför är hon rädd att vanliga BUP inte kan ge lika bra hjälp.
- Eftersom barnens situation är så otrygg behöver de en speciell typ av krisbehandling. Specialkunskapen är a och o.
Henrik Pelling säger sig, trots kritiken, ha gott samvete för beslutet och tror inte att vanliga BUP kommer att ha några problem med att klara av den ökade arbetsbelastningen, varken tids- eller kunskapsmässigt.
- Det finns en helt annan kunskap om andra kulturer inom hela organisationen i dag, jämfört med för 15-20 år sedan. Min uppfattning är att vi klarar detta. Men om vi märker att det rinner över så får vi kanske tänka om, säger han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!