Runar Sögaard flyttade till Sverige och Uppsala från Norge eftersom han var nyfiken på Livets ord. I dag är han inte längre predikant, utan jobbar bland annat som föreläsare.
Runar Sögaard sätter sig i den bruna tygfåtöljen med en suck.
– Det är helt galet i sociala medier. Så många bisarra påhopp på mig från folk som inte har en aning om något och som inte läst boken. Det är chockartat, säger han och drar handen genom den halvlånga luggen.
Det är måndag förmiddag och Runar Sögaard har ägnat helgen åt att läsa kommentarsfält på Instagram och Facebook. Vi träffas i en hotellfoajé i ett regngrått Stockholm. Runar är på språng mellan intervjuerna. Den här morgonen har han redan hunnit med P4 och SVT, tv-sminket anas på kinderna.
En kort bakgrund till dramat: I sin nyutkomna självbiografi "Gud gav oss tio bud – jag har brutit mot nio av dem" skriver Runar att han begärde skilsmässa för att Carola var otrogen. Carola Häggkvist har inte valt att kommentera boken – förrän nu, på sitt Instagramkonto. Där förklarar hon att hon inte vågat lämna Runar tidigare eftersom han sagt att hon då skulle hamna i helvetet, och varnar också andra "för att ingå ekonomiska eller romantiska förbindelser med honom".
– Det finns ingen anledning att ens bemöta det. Vi hade tretton år tillsammans och eftersom vi har en son ihop är hon en viktig person i mitt liv även om vi inte har någon kontakt, säger Runar.
Du säger att du förvånas över stormen på sociala medier. Hade du verkligen inte väntat dig kritik?
– Kritik får man alltid acceptera som offentlig person. Men det som eskalerat nu på sociala medier är inte kritik utan förtal.
Ja, Carolas och Runars relation fortsätter att skapa rubriker 20 år efter att de skildes. Men så var de också ett av Sveriges mest omskrivna par efter att de gifte sig i maj 1990 i Livets ords kyrka i Uppsala. På plats var 4 000 gäster samt 90 journalister och fotografer.
– Och bröllopet tv-sändes. Helt galet!
Runar skakar på huvudet och skrattar.
– Jag tyckte det var fint då, men i dag hade jag ju inte bjudit in 4 000 personer. Och säkerhetspådraget ... polisen krävde metalldetektorer i ingången till kyrkan och alla bröllopspresenter fick transporteras till Arlanda för scanning. Vi levde under hot på grund av vårt engagemang för Israel och en kort tid innan bröllopet hade en bomb detonerat i Livets ords entré. Det var händelserika år, helt klart.
Det kan man säga.
Men vi backar bandet, till 1987 när Runar Sögaard som 19-åring flyttade till Uppsala från den lilla norska staden Kongsvinger. Han var nyfiken på Livets ord, som skapade rubriker även i Norge. ”Något med den församlingen måste vara bra, i och med att de lyckats reta upp så många journalister och kristna ledare", som han skriver i sin självbiografi.
Runar och Carola gifte sig i Uppsala den 26 maj 1990. UNT:s reporter som bevakade bröllopet skriver i artikeln att "något mera förälskat än Runar och Carola har nog aldrig skådats."
I Uppsala annonserade han i UNT efter en möblerad tvåa – eller möblerad toa, som han trodde att det hette – och hamnade i en källare utan fönster i Gamla Uppsala.
– Lyckan över att ha ett eget boende i en ny stad i ett nytt land var fullständig. Jag lärde känna en massa trevliga människor och tyckte att Uppsala var otroligt vackert och hade så många fantastiska restauranger. Och när man kommer från en håla är ju allt som inte är korvmojjen härligt.
I Livets ord blev Runar Sögaard snabbt en av Ulf Ekmans favoriter och fick hänga med honom i församlingens privatplan runtom i Europa. 1987 var även året när Runar träffade Carola, på en kristen konferens i Frankfurt. Fyra år tidigare hade hon vunnit Melodifestivalen med Främling, men i stället för musikkarriären fokuserade hon nu på sin tro.
Så det var du som fick Carola till Uppsala?
– Ja, hon var redan nyfiken på Livets ord och jag övertygade henne.
Runar om varför han skapar sådant ståhej: "Jag var norrmannen som la beslag på Sveriges nationalskatt, Carola. Jag var norsk, och det var ju inget bra, och dessutom kristen. Och med i Livets ord också till råga på allt. Sen såg jag inte ut som andra, utan hade skinnbyxor och sånt. Och jag har alltid talat ur hjärtat; kallat en spade för en spade."
Som pojkvän och sedan make till Sveriges megastjärna Carola blev Runar själv en rikskändis. Det mesta de gjorde bevakades, inte minst deras engagemang i Livets ord där Runars roll som "helare", med bland annat handpåläggningar för att bota sjukdomar, skapade rubriker.
Utanför deras villa i Vreta strax söder om Uppsala stod varje dag bilar parkerade med journalister och andra nyfikna. För att skydda sig från såväl snokande blickar som inkräktare byggde de ett högt plank och skaffade vakthundar.
– Och ibland smög vi över till grannar som vi blivit goda vänner med för att komma bort.
Kunde ni vara ute och handla?
– Folk kom ju alltid fram och ville ha autografer, främst Carolas förstås. Oftast var människor trevliga och goa, men det fanns också kufar man fick hantera.
UNT 15 april 1992. Carola och Runar anländer till Uppsala tingsrätt och rättegången mot den så kallade Carola-mannen, som trakasserat dem i närmare två år. Mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård.
Mest omskriven har Runar blivit för en händelse i april 1995, som han själv kallar "min Främling" eftersom den innebar hans definitiva genombrott i medierna. Dramat utspelade sig i badrummet på övervåningen i Vreta. Runar skrattar – säger att han inte kan göra annat – och berättar historien inlevelsefullt.
– När jag skulle borsta tänderna såg jag en otroligt fin råbock i trädgården. Jag kände shit, jag är hungrig och rådjurssadel hade varit fantastiskt. Jag sprang ner och hämtade vapnet i vapenskåpet och sen öppnade jag fönstret och sköt.
Runar fälldes för brott mot jaktlagen. Han hade förvisso jakträtt på tomten, men sköt rådjuret innan jaktsäsongen startat. Runar vägrade acceptera domen, utan överklagade hela vägen till Europadomstolen – där han fick rätt. I sin bok berättar han om hur han fick tillbaka sina gevär i Uppsalas polishus "under stående ovationer".
– Folk satt där i foajén och väntade på sin tur. Polismannen som kom sa att vi kan väl gå här bakom så ska du få gevären. Jag sa aldrig i livet, ni har tagit dem offentligt och ska ge tillbaka dem offentligt. När han överlämnade dem reste folk på sig och applåderade.
Det är inte bara rådjur Runar skjutit i Uppsala. I sin bok avslöjar han att han också sköt Carolas katt. Till skillnad från rådjuret är det en händelse han har dåligt samvete över.
– Jag har alltid varit spontan och impulsiv. Den katten mådde inte bra, men jag borde såklart ha pratat med Carola först.
Ja, hur kan man bara skjuta någon annans husdjur sådär...?
– Ja ... men förr tog man ju inte alltid djur till veterinären för att avliva dem. Carola hade hittat den här hemlösa katten som hon döpte till Lilleman. Jag döpte den till Pisseman. Den kissade konstant i krukor, på handdukar, överallt. När den kissade ner min nya vita Lacoste-tröja fick jag nog.
Alla skriverier i media kring Livets ord baserades till en början på fördomar och falska rykten, enligt Runar. Men i boken beskriver han hur Ulf Ekmans styre med åren blev alltmer totalitärt och likt mediebilden.
– Han la sig i hur församlingsmedlemmarna klädde sig, vilken musik de lyssnade på, vad de skulle tycka och tänka. Jag var totalt emot det och visade det öppet. Som när en av ledarna sa att mitt hår var för långt, då tittade jag på hans snaggade begynnande flint och sa att jag tyckte hans hår var för kort. Det togs inte emot väl.
Enligt Runar Sögaard blev pastor Ulf Ekmans styre i Livets ord alltmer auktoritärt, något som gjorde att Carola och Runar 1995 lämnade församlingen.
1995 lämnade Carola och Runar Livets ord och flyttade till Stockholm. Efter skilsmässan år 2000 har Runars liv åtminstone delvis fortsatt att utspela sig i rampljuset. Han har bland annat varit med i dokusåpor som Biggest loser och Farmen. 2015 dömdes han för bokföringsbrott och i fjol dömdes han till fängelse för grovt skattebrott. Domen är överklagad. Runar ser bekymrad ut, snurrar på sina svarta läderarmband.
– Jag förväntar mig att bli friad, men det är klart att det känns lite oroligt.
Runar har aldrig tvekat inför att offentligt ge uttryck för kontroversiella åsikter – till exempel hejar han på Trump eftersom han menar att Trump uträttat mer än de flesta andra politiker. Den senaste gången Runar väckte uppmärksamhet i Uppsala var för två år sedan, när han bjöd in SD-ledaren Jimmie Åkesson till ett väckelsemöte i talkshowformat på Fyrishov.
– Jag var så provocerad av det sätt han behandlades på i media. Att han aldrig får tala till punkt. Jag var nyfiken på honom.
Vad är din relation till Sverigedemokraterna i dag?
– Ingen. Jag lägger inga värderingar på uppdragsgivare och så länge de inte är extremister tackar jag ja.
I september 2018 bjöd Runar Sögaard in Jimmie Åkesson till ett slags väckelsemöte i talkshowformat på Fyrishov. Utanför Fyrishov protesterade ett 20-tal kristna mot evenemanget.
Runar Sögaard säger att han tycker att det finns likheter mellan hur han och Jimmie Åkesson behandlats i media. Att han nu skrivit en självbiografi handlar, som han säger, "om att ta tillbaka sin egen berättelse".
– I tre decennier har jag varit föremål för journalisters nyfikenhet, upprördhet och uppfinningsrikedom. Nu vill jag berätta vad som faktiskt har hänt, hur jag har känt och trott.
Du är en person som det alltid blivit mycket ståhej kring. Varför?
– Jaa du ... jag var norrmannen som la beslag på Sveriges nationalskatt, Carola. Jag var norsk, och det var ju inget bra, och dessutom kristen. Och med i Livets ord också till råga på allt. Sen såg jag inte ut som andra, utan hade skinnbyxor och sånt. Och jag har alltid talat ur hjärtat; kallat en spade för en spade.
Runar tittar på armbandsklockan. Strax måste han sätta sig i bilen för att köra de 53 milen till sin lägenhet i Oslo. Sedan ett par år tillbaka har Runar hand om sina två yngsta söner varannan vecka i huset i Stockholm. Varannan vecka bor han i Norge.
– Jag längtade tillbaka. Jag har bott hela mitt vuxna liv i Sverige, det är här min själ är och jag tänker nog rätt mycket som en svensk i dag. Men hjärtat är i Norge.
Är du i Uppsala nån gång numera?
– Ja jag har några väldigt goda vänner där: Siv och Gunnar, ett äldre par som är som min bonusmormor och morfar och som jag bara älskar till döds. Uppsala har ju verkligen blommat ut på senare år, särskilt kring Fyrisån, och blivit ännu vackrare.