Anna Lundberg, specialistläkare på Region Uppsala, hjälper länets läkare att hitta alternativa läkemedel att skriva ut.
Många föräldrar till febersjuka småttingar har märkt att det tidvis varit svårt att få tag på febernedsättande så kallade suppar på apoteken. En del har i panik gått ut i Facebookgrupper för att höra om någon har suppar att sälja.
Men det är långt ifrån det enda läkemedlet som varit slut i Sverige. Här är andra exempel på läkemedel som det just nu råder brist på:
- Astmasprejer till barn
- Plåster mot åksjuka
- Medicin till gravida med havandeskapsförgiftning
- Droppvätska
- Motgift vid paracetamolförgiftningar
- Järndroppar till för tidigt födda barn
- Antibiotika
– Det här är ett problem som exploderat. Just nu är det ett 80-tal läkemedel på vår lista som det antingen är brist på eller där tillverkarna beslutat att helt sluta sälja läkemedlet till Sverige, säger Anna Lundberg och scrollar i den långa listan.
Hon är specialistläkare och har jobbat inom Region Uppsala med läkemedelsfrågor sedan 2009. Det var kring 2020 som bekymren började, och de har sedan vuxit snabbt. Nu består Anna Lundbergs arbete nästan uteslutande av att hjälpa vården hantera läkemedelsbristerna.
– Jag och ett helt team på regionen arbetar med att försöka jaga fram alternativ till restnoterade läkemedel, för att ge våra läkare råd om vad de ska skriva ut i stället. Det är ett enormt arbete.
I vissa fall hittar Anna Lundberg den aktuella medicinen i andra länder, så att den kan importeras om Läkemedelsverket beviljar licens.
I andra fall finns inga bra ersättningar. Exempelvis är det enda alternativet till febersuppar flytande febermedicin, vilket enligt många småbarnsföräldrar kan vara omöjligt att få i barnet. Vad gäller små barn med astma återstår numera endast mediciner som inte är testade på barn under 12 år, vilket kan innebära att läkemedlet fungerar sämre eller har potentiella biverkningar som man inte känt till. Och när smalspektrum-antibiotika saknas kan läkarna i stället tvingas ge patienten bredspektrum-antibiotika, vilket slår mycket mindre precist mot bakterier och därför ökar risken för antibiotikaresistens.
– Hittills har vi aldrig misslyckats med att hitta läkemedel, även om det kan bli så att det inte är lika bra eller är exempelvis inte är godkänt för barn, säger Anna Lundberg.
Ulrika Ejnarsson, receptarie på apoteket Boländerna i Uppsala, är en av dem som får ägna arbetstid åt att jaga mediciner det är brist på. "Vi kollar om det finns på andra apotek. Ibland finns det ingenstans, då försöker vi tipsa om alternativ."
I få andra europeiska länder är läkemedelsbristen lika stor som här. Hur har det kunnat bli så?
I grunden beror det på att efterfrågan på läkemedel blivit större än utbudet. Det finns en växande medelklass globalt, bland annat i Asien, som vill ha västerländska mediciner. Vi lever dessutom allt längre och konsumerar därför mer läkemedel.
Och i den konkurrensen prioriterar läkemedelsföretagen bort Sverige. Vi betalar nämligen för dåligt. Den statliga myndigheten Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har varit så bra på att pressa priserna på receptbelagda läkemedel att Sverige betalar lägst i EU för de läkemedel där patenten gått ut (se faktaruta). Vi skulle behöva betala hela 113 procent mer för att komma upp i EU-genomsnittet.
– Att betala så mycket under snittet gör att svenska staten varje år tjänar in en kostnad motsvarande att driva cirka 150 av landets drygt 1 200 vårdcentraler. Det var såklart jättebra så länge utbudet motsvarade efterfrågan. Men nu har man börjat inse att vi bitit oss själva i svansen, säger Anna Lundberg.
Små patientgrupper, däribland barn, löper störst risk att bli utan läkemedel eftersom företagen tjänar mindre ju färre antal doser de får sälja.
Förr fanns omfattande läkemedelsproduktion i Sverige, i form av bland andra Uppsalabaserade företaget Pharmacia. Men mycket av produktionen har flyttat till låglöneländer. Det gör oss väldigt sårbara, konstaterar Anna Lundberg.
– I Sverige har man haft en tro att marknaden löser allt. Men vi behöver som nation se till att våra invånare alltid har tillgång till de läkemedel de behöver. Det finns inget företag som i något slags goodwill-anda tar ansvar för liv och hälsa i Sverige.
Det pågår flera statliga utredningar som ska föreslå hur situationen ska lösas. Det räcker inte, enligt Anna Lundberg.
– Det är fint med regeringsuppdrag, men det kommer att ta flera år innan ny lagstiftning är på plats. Problemen finns här och nu.
Hur tycker du att de ska lösas?
– Vi måste omgående börja betala mer för vissa läkemedel, i synnerhet antibiotika och barnläkemedel.