Love Hofling, Arthur Blanck, Oskar Kardell och Ivar Lindgren tror att de som en del av försvaret har lättare att hålla oro för världsläget borta.
Det smattrar från skjutbanan på Ärna. En svensk flagga fladdrar stolt, rakt ut i den friska vårvinden. I Dagens Nyheter den här morgonen säger S-ledaren Magdalena Andersson att Europas säkerhetsläge är försämrat. Hon frågar retoriskt om Sverige ska vifta med vita flaggor om ryssen kommer, eller försvara oss.
Försvara oss, säger de fyra unga män som UNT träffar i soldathemmet på Ärna och som är halvvägs genom sin militärtjänstgöring.
Lumpentiden är de väldigt nöjda med så här långt. Den ger mening och fokus i stället för nervositet och oro.
– Det är ju krig i Europa, självklart känns det då meningsfullt med en så här bra utbildning med så bra befäl, säger Arthur Blanck.
– Jag känner stolthet över att vara en del av Europas upprustning och att få försvara Sverige om vi hamnar där. Så klart är läget oroande, men här är vi en del av något som gör Sverige säkrare och som minskar risken för krig, säger Love Hofling.
Arthur Blanck, Love Hofling, Oskar Kardell och Ivar Lindgren har kommit halvvägs in i lumpen på Ärna. "Jag är stolt över att vara en del av det svenska försvaret", säger Love Hofling.
Världshändelserna runt kriget i Ukraina är en snackis bland soldater och befäl, berättar de. Men Oscar Kardell känner ingen oro eller rädsla.
– Snarare är det mamma som är orolig. Ser man allt i nyheter och sociala medier men inte kan påverka eller har en uppgift, är det nog lätt att det blir så. Men här har vi ju en uppgift, säger han.
Love Hofling, Arthur Blanck, Oskar Kardel och Ivar Lindgren gör lumpen på Ärna. Det gäller att hålla perspektivet. "Tänk 1 000 år tillbaks. Så bra som vi har det nu har vi aldrig haft det", säger Oskar Kardell.
Har man inte en roll mitt i ett allvarsamt läge, så kan man skaffa sig en. Det har Linnéa Hildorsson och Kim Williams, båda 20 år, gjort. De är engagerade i ungdomssektionen i den ideella FN-föreningen i Uppsala. För tillfället ligger de bakom en utställning på Pumphuset om FN:s globala mål. Ett av dem är fredliga och inkluderande samhällen.
Linnéa Hildorsson ville göra något av "sitt driv" och gick med i FN-föreningen 2022. "Jag vill visa att det finns de som tror på en bättre framtid". Med är kompisen i FN-föreningen Kim Williams som inte kan synas på bild.
Dit når man inte med upprustning och skrammel med kärnvapen, menar de.
– Jag blir väldigt oroad av världsläget. Men i dag är man inte "mainstream" om man engagerar sig, kämpar för fred och går ut och demonstrerar, snarare lite udda, säger Linnéa Hildorsson.
– När vi står på stan möts vi av alla möjliga reaktioner. En del är positiva, särskilt äldre, men en del himlar bara med ögonen och verkar tänka: "Vad håller ni på med, vad tror ni att ni ska åstadkomma?", säger Kim Williams.
Men även om världen är mörk så finns ljusglimtar. Linnéa Hildorsson lyfter fram flickors och kvinnors rättigheter, att man inte ska bli bortgift eller könsstympad.
– Många färre utsätts i dag. Det gäller att se de små framstegen för att orka kämpa, säger hon.
Att kämpa för fred ideellt är inte direkt "mainstream i dag", säger Linnéa Hildorsson, en av dem som går mot strömmen.
Men hur ska man få fler att tro på och kämpa för fred igen?
– Jag vet faktiskt inte. Men jag tror att människor med inflytande och stora plattformar i sociala medier måste gå före. De kan påverka många, säger Linnéa Hildorsson.
– Tänk hur det blivit med loppis och second hand. Det har ju ändrats helt, till att bli trendigt. Samma kan hända med kampen för fred och hållbarhet, säger Kim Williams.
En annat sätt att skaffa sig en uppgift är att gå med i hemvärnet. Då får du lämna ditt civila arbete en eller ett par veckor per år för militär övning. En av Sveriges 22 000 hemvärnssoldater är Johan Eek, 40 år, från Uppsala. Han gick med redan för tio år sedan och är i dag ledningsplutonchef.
Johan Eek märker en klar skillnad i attityderna mot hemvärnet: "I dag finns inte alls samma nedlåtande syn, vare sig i försvaret eller i övriga samhället."
Är upprustning och försvarsfokus rätt väg att gå för att få fred i världen?
– Förstås är det en jättebra fråga. Det finns inget självändamål med bomber. Men när en del ledare i världen inte kan bete sig så måste vi ha en avskräckande effekt, det ska vara så kostsamt att anfalla oss att man väljer att inte göra det, säger Johan Eek.
Han följer världshändelserna noga och tar del av det senaste från fronten i Ukraina. Han känner sig inte orolig för egen del.
Love Hofling, Arthur Blanck, Oskar Kardell och Ivar Lindgren är glada över att ha en uppgift att fokusera på under osäkra tider.
– Men visst, ser man på hur den ryska krigföringen går till så blir man orolig för hur nära och kära skulle drabbas om det blev krig. Det är ju rena terrorbombningar.
Gör ditt hemvärnsuppdrag dig tryggare?
– Ja, den dag det behövs har jag en roll att fylla och jag vet att jag kommer att utföra mitt uppdrag bra.
En som säger att hon brinner för ungas engagemang för hållbarhet och fred är Karin Hallén Sehlin, 48 år, som sitter både i styrelsen för Uppsalas FN-förening och i ideella Fredens hus.
Karin Hallén Sehlin har dubbla ideella engagemang i fredsrörelsen i Uppsala. "Vi riskerar att bli förlamade av oro och rädsla. Mitt engagemang gör att jag känner mig delaktig i utvecklingen av världen".
– Det är skittufft att driva fredsfrågor i dag på grund av indragna föreningsbidrag och ett hårdare samhällsklimat där fredsbegreppet ifrågasätts allt mer. Men vi måste behålla de ungas hopp om en hållbar framtid här på jorden. Endast fredliga vägar kan bygga en hållbar fred.
Känner du oron i magen när du läser nyheter i dag?
– Jag blir faktiskt mest motiverad att agera för förändring.