Tidigare i serien om bostadsinbrott har UNT berättat att det sker omkring ett bostadsinbrott om dagen i Uppsala län. Och oftast kommer tjuvarna undan med bytet. Men vad händer med stöldgodset? Och hur arbetar polisen? Per Carlsson arbetar som godsspanare vid polisen i Uppsala. Som godsspanare lägger han pussel med anmälningar från brottsoffer, polispatruller och tekniska undersökningar, kvitton från pantbanker, övervakningsfilmer och uppgifter från nätverket av godsspanare i landet.
– Nåja, jag ligger ju inte i buskar och spanar direkt. Jag kollar av nätet och söker i register, säger han och skrattar.
LÄS MER: Här ser du stöldgodsets väg i bilder
Men visst är det av ett detektivgöra polisens godsspanare i beslagsgruppen sysslar med. För Per Carlsson inleds arbetskedjan med att en utredare kontaktar honom om stöldgods som behöver spåras. Antingen kopplas de in direkt i samband med en inkommen anmälan eller så kollar de upp sådant som tagits i beslag.
Om godsspanarna utgår från inkommet stöldgods som polisen beslagtagit så påbörjas en noggrann granskning av inkomna anmälningar. Allt handlar om att koppla rätt gods till rätt anmälan och minsta lilla detalj är avgörande.
– Många har tyvärr väldigt dålig koll på sina egna ägodelar. Får man inbrott i garaget så kanske man inte ens kan återge vad som blivit stulet, man vet inte vad man har hemma helt enkelt. De sparsamma beskrivningar som vi har att utgå ifrån i anmälningarna gör att vi ganska sällan kan koppla en anmälan till stöldgodset, även om vi kan vara rätt säkra på att det är stulet, säger han.
Vidare är det vanligt att de personer som eventuellt grips i samband med ett beslag själva gör anspråk på godset. Det innebär att om polisen inte kan hitta någon anmälan kopplad till det beslagtagna godset får den misstänkta tjuven tillbaka det.
– Det är otroligt frustrerande. Många gånger är vi säkra på att vissa delar av beslaget är stulet – men vi kan inte bevisa det. De misstänkta behöver ju inte bevisa att det är deras, det är vi som måste bevisa motsatsen, säger han.
Vad kan man göra åt detta?
– Vi som privatpersoner måste bli bättre på att dokumentera våra ägodelar, åtminstone det allra viktigaste. Det bästa är att spara foton på prylarna – då är de väldigt lätt för oss att identifiera. Man kan även märka dem med initialer, siffror eller symboler som bara man själv vet om, säger han.
– Utgår vi i stället direkt ifrån anmälan söker vi efter föremålet på sidor som Blocket. Hittar vi en misstänkt annons kontaktar vi företaget som ansvarar för hemsidan. Vi får då ut en IP-adress till datorn och kan begära en husrannsakan hos personen som la upp annonsen, säger han.
Utöver internetsajter så går de även igenom pantbankernas och guldsmedernas redovisning av nyinkomna föremål.
– Alla nya varor som pantbankerna tar emot har en liggtid på en månad för att vi ska ha möjligheten att köra det mot vårt register. Går man till pantbanken med stöldgods kan man räkna med att polisen kommer att undersöka det, säger han.
Och med jämna mellanrum genomförs granskningar av guldsmeder och pantbanker där polisen kontrollerar att de sköter redovisningen korrekt.
– Men alla är väldigt tillmötesgående och samarbetsvilliga. Ingen seriös företagare vill ju handla med stöldgods, säger han.