Det visar forskare vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet i en studie som testat behandlingen på överviktiga patienter med så kallad obstruktiv sömnapné, OSA.
– Resultaten är mycket uppmuntrande, men det återstår frågor att besvara innan vi vet om den här typen av stöd bör ingå som rutin i vården av överviktiga patienter med sömnapné, säger fysioterapeuten Helena Igelström, som är en av forskarna bakom programmet.
Studien omfattar 86 överviktiga män och kvinnor som remitterats till Akademiska sjukhuset för utprovning av så kallad CPAP-behandling för sina nattliga andningsbevär. CPAP är en apparat som via en andningsmask blåser in luft för att hålla luftvägarna öppna under sömnen.
Patienterna fördelades slumpmässigt till en försöksgrupp och en kontrollgrupp. Alla fick en egen CPAP-apparat och råd om att gå ner i vikt, eftersom övervikt påverkar andningen negativt under sömnen. I försöksgruppen fick patienterna dessutom göra tio besök hos en dietist och en fysioterapeut för att få individuellt anpassad hjälp att äta mer hälsosamt och vara mer fysiskt aktiva.
– I programmet ingick bland annat att ställa upp mål för sina beteendeförändringar, lära sig olika tekniker för att uppnå dem och hemuppgifter mellan besöken, säger Helena Igelström.
När studien inleddes och efter sex månader gjordes en hel natts registrering av andningen och syresättningen av blodet under sömnen. Under registreringen och nätterna närmast före den fick deltagarna inte ta hjälp av sin CPAP-apparat..
Inga deltagare blev helt besvärsfria under de sex månaderna, men för de flesta minskade antalet andningsuppehåll under sömnen.
Förbättringarna var störst i gruppen som prövat det beteendemedicinska programmet. I den övergick fyra av tio patienter från svår till medelsvår eller lindrig, eller från medelsvår till lindrig sömnapné. I jämförelsegruppen förbättrades var sjätte deltagare så mycket.
Vilka frågor återstår att besvara innan det kan vara dags att erbjuda patienter med obstruktiv sömnapné beteendemedicinsk behandling inom rutinsjukvården?
– Först måste vi veta mer om de långsiktiga effekterna på sömnapnén av en sådan behandling. Patienterna i studien följdes upp igen efter 18 månader och vi analyserar dessa data just nu. Sedan behöver vi se över hur detta arbetssätt på bästa sätt kan implementeras i vården, säger Helena Igelström.
Fotnot: Den vetenskapliga rapporten kring studien är publicerad i tidskriften Sleep and Breathing och kan läsas här