Stöd Irans kvinnokamp

Tio år har gått sedan studentupproret i Iran. Då upplevde landet de mest våldsamma protesterna mot regimen sedan revolutionen 1979. I huvudstaden Teheran och i flera universitetsstäder förvandlades gatorna till slagfält. Striderna stod mellan reformsinnade studenter - varav vissa fortfarande är försvunna - och de då som nu brutala säkerhetsstyrkorna. Efter några dagar hade upproret effektivt slagits ned och tusentals studenter misshandlats, torterats eller dödats.

I dag, torsdag, förbereder sig en ny generation iranier för demonstrationer till föregångarnas minne. Över hela världen, från Washington till Stockholm, planeras sympatimanifestationer. Just nu behövs omvärldens stöd mer än någonsin. Kampen har gått in i en svår fas; de största protesterna är nedslagna, men själva kämparandan har vuxit till en kraft som förr eller senare kommer explodera igen.
Många av världens ledare har hållit tillbaka den tuffaste kritiken, för att inte sätta möjligheterna till dialog med Ahmadinejadregimen på spel. Det folkliga stödet i demokratiska länder som Sverige väger därför tungt - och solidaritetsgesterna från ett fritt till ett förtryckt folk bör särskilt rikta in sig på kvinnorna. Deras kamp är en dubbel kamp, en längtan inte bara efter en korruptionsfri
regim utan efter samma människovärde och rättigheter som de iranska männen.Därför framstår deras engagemang i demokratirörelsen som så mycket mer intensivt, och därför bildas ständigt nya, kvinnliga protestgrupper.I Expressen Kultur (7/7) berättar frilansskribenten Nima Dervish om de modiga mödrar som, liksom mödrarna under Pinochet i Chile, kräver rättvisa för sina mördade barn.

Regimvänliga röster brukar framhålla, att kvinnorna dominerar studentkorridorerna på Irans universitet. Men faktum är att lärosätena bara är en tillfällig fristad, en förvaringsplats fram till bröllopsdagen. Kvinnorna är nämligen i stort sett osynliga på högre samhällspositioner. Deras kamp är ingenting mindre än en kamp för existensberättigande. Lyckas de bryta sina bojor kommer kvinnorevolutionen bilda ringar på vattnet över hela Mellanöstern - och regionens outhärdliga könsapartheid kan äntligen börja luckras upp.