Stilmedveten men genrelös

LÖRDAG. De senaste åren har den förut så strikta uppdelningen mellan svängig soul och stelbent indiepop börjat luckras upp i Sverige. En av artisterna i gränslandet, Montt Mardié, alias David Pagmar, spelar på rockklubben Velvet i helgen.

Foto: David Magnusson/ Scanpix

Uppsala2007-08-29 10:30
- Det är lustigt det där, i alla andra konstformer är genre nånting positivt men inte när det gäller musik. Ta film som exempel, regissörer gör inte samma film flera gånger. Jag känner mig väldigt genrelös, säger David Pagmar.
Du jämförs ofta med till exempel Burt Bacharach och Moneybrother. Håller du med?
- Burt Bacharach, visst. Men Moneybrother förstår jag verkligen inte. Om man ska försöka se det objektivt så är Moneybrother soul och rock med vitt linne och mycket svett, medan Montt Mardié är scarf och paraply och lätta melodier. Det enda vi har gemensamt är att det är någon sorts 60-/70-talssoul och att vi sjunger i falsett.

Montt Mardiés andra skiva Clocks/Pretender som släpptes i våras är ett dubbelalbum där den ena skivan består av duetter med andra artister, medan den andra skivan har ett storband i ryggen, med stråkar och blås.
Tycker du att skivorna hör ihop?
- Det kanske är svårt för någon annan men jag kan se en röd tråd eftersom jag jobbat med dem. På sätt och vis hör de ju också ihop för att jag säger att de ska göra det.

Hur viktigt är koncept för dig när det gäller skivor?
- Jag tycker helt klart om när saker är mer genomtänkta. Jag skulle hellre lägga ner allt än släppa en skiva som heter "Who I am" och har en bild på mig på omslaget och 10 föga inspirerade låtar. Jag vill att en skiva ska ha en anknytning till ett större sammanhang. Det kan räcka att skivan heter någonting genomtänkt och fruktansvärt snyggt. Eller att den har bra artwork.
Omslag verkar viktigt för dig?
- Ja. Jag och Patrik Berg sitter nätter och bara diskuterar detaljer kring hur omslagen ska se ut. Jag handlar själv jättemycket på omslag, jag är en storkonsument av böcker, tidningar, filmer och skivor. Om jag till exempel tycker att filmen är fantastisk men har ett fult omslag väntar jag hellre på en ny utgåva.

Jag känner igen det, jag kan köpa skivor enbart på omslaget. Ofta stämmer instinkten, men ibland blir man besviken.
- Ja, akter som inte lever upp till sina omslag, det kan man skriva en avhandling på.
- Och det där går igen i livespelningar. Jag såg ett otroligt tråkigt liveband, jag minns inte vad de hette, men jag tänkte "shit, ifall de här snubbarna hade klippt sig, rakat sig, haft snygga kläder och någon sorts koreografi". När de står där i sina pösiga otvättade jeans och orakade mustascher så kan man inte titta på det.
Vad händer med Montt Mardié i höst?
- Vi ska följa upp skivsläpp i England och Taiwan med turnéer där.
Montt Mardié
V-Dala
lördag
(kårleg)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!