När Nazar Akrami skulle träffa en journalist la han in försiktighetsväxeln. Genast aktiverades de förutfattade meningar och stereotypa uppfattningar som fanns lagrade i hans minne.
– Jag tänkte aggressiv. Journalister ringer sex gånger och mejlar åtta gånger. Det är vad jag hört, sett och erfarit själv, säger han.
Och när han tänker aggressiv aktiveras automatiskt vissa negativa epitet: skriker, otrevlig, slår hårt.
När jag sedan kliver in på hans arbetsrum i Blåsenhus tänker han i stället: kvinna, medelålders och Uppsalabo.
– Överordnade kategorier som kön, ålder och etnicitet kommer först och aktiverar närliggande information och påverkar vårt möte, säger Nazar Akrami. Han är universitetslektor vid institutionen för psykologi på Uppsala universitet och en av Sveriges främsta experter på fördomar.
Omedvetet placerar vi in människor i kategorier. Vi gör det för att kunna bilda oss en uppfattning om dem utan stora ansträngningar, utan att behöva förhöra, intervjua eller läsa böcker om dem.
– Tänk dig motsatsen. Då fastnar vi i ett utforskande och det har vi inte tid med, säger Nazar Akrami.
Kategoriseringen sker i olika steg. Den första millisekunden aktiveras någon av huvudkategorierna kön, ålder och etnicitet. I steg två aktiveras all information som finns registrerad i vår hjärna om den kategorin. Här är några exempel som bygger på forskning: "Invandrare", då tänker många oärlig, lat, sexist, pizza, kriminell och man. "Kvinna" leder tankarna till känslomässig, skvallrig, kör bil dåligt, oteknisk och svag. "Överviktig" associeras ofta med osäker, lat, social, ohälsosam och vänlig.
I grund och botten handlar det om att utifrån yttre markörer snabbt bilda sig en uppfattning om folk för att, till exempel, avgöra om de är hotfulla eller inte. Bieffekten är fördomsfullhet.
– Vissa grupper är mer utsatta för negativ information. "Kvinna" kan utlösa automatiska tankar som lägre lön och att de därför måste vara dåliga. Och om jag säger "Irak" eller "irakier" så är det inte helt osannolikt att du tänker krig, säger Nazar Akrami.
Intrycket han ger är vänligt och öppet – två egenskaper som spelar stor roll för hur fördomsfulla vi är. Han menar att vi föds mer eller mindre vänliga och öppna och att våra medfödda personlighetsdrag i stor utsträckning påverkar oss och våra relationer till andra hela livet.
– Personer med låg grad av öppenhet och vänlighet hackar extra mycket på personer utanför gruppen och kan till och med vara ovänliga mot folk inom sin egen grupp.
Självklart påverkas vi även av hur mycket vi exponeras för människor och företeelser av olika slag.
Nazar Akrami har just genomfört en studie där han delade upp personer i två grupper. De visste ingenting om varandra, ändå tyckte de att den egna gruppen var intelligentare, snällare, smartare och bättre än den andra.
– Vi söker ständigt efter sådant som boostar vår självkänsla. Vi går och tigger självkänsla. Att klanka ner på andra är det smidigaste och billigaste sättet att få den egna gruppen att framstå som bättre. Vägen till självkänsla behöver inte gå via att köpa en lamborghini, säger Nazar Akrami.
Självkänsla är alltså en viktig komponent, liksom behovet av samhörighet med gruppen.
Många är instinktivt negativa till det som är främmande. I en studie där människor fick frågan vad de tycker om folkslaget mutami sa en del att de inte gillar dem, trots att det inte ens existerar ett sådant folkslag.
– Inom forskningen tänker vi mer och mer i termer som gruppkärlek och utgruppshat. Det är ungefär som rasism, men vi använder inte det ordet så mycket, vi pratar om etnisk fördomsfullhet. Egentligen finns det inte raser i den bemärkelse vi ofta tror, säger Nazar Akrami.
Utöver huvudkategorierna kön, ålder och etnicitet är vi snabba att registrera annat också.
– Omedelbara intryck och bedömningar stämmer ganska bra, till exempel av hur dominanta personer är. Och med åren blir vi bättre och bättre på att registrera. Det är något vi tränar upp.
Negativ information har prioritet, vilket förmodligen också är en överlevnadsmekanism.
– Negativ information har en bra tysk motorväg. Positiv information har en gammal svensk landsväg. Det är viktigare för dig att se om jag har en kniv i handen än en penna, förklarar Nazar Akrami.
Han säger att fördomar frodas i en socialt och ekonomiskt osäker miljö, men hävdar att vi ofta överdriver sammanhanget. Som exempel tar han skandalen på fängelset Abu Ghraib i Irak, där amerikanska soldater torterade och förnedrade irakiska fångar.
– Två framstående psykologer sa att vem som helst skulle ha kunnat utföra det, att det var situationen som fick personerna att göra som de gjorde. Men jag säger nej! I den situationen fanns det också soldater som tyckte att det inte var okej och som läckte information.
De som misshandlade fångar hade en lång historia av att ha misshandlat och misskött sig på tidigare jobb. De blev volontärer och bad om att få bli placerade i Abu Ghraibfängelset, berättar Nazar Akrami.
– Detta visar vikten av personligheten för hur vi agerar i olika situationer.
Faktorer som motverkar fördomar är information och en tydlig social norm, exempelvis att den som agerar rasistiskt eller fördomsfullt får klart för sig att det inte är okej.
– Om vi kunde förbjuda fördomsfullhet skulle de mest fördomsfulla leta efter nya uttryck, de som inte är fördomsfulla skulle bli glada och de mittemellan skulle jobba i alla fall lite för att sänka fördomsfullheten.
När den sociala normen tvärtom säger att det är okej att vara fördomsfull blir det problem. I Tyskland strax före andra världskriget till och med uppmuntrades hets mot olika etniska grupper.
Ett första steg för att undvika att våra fördomar drabbar andra är att bli medveten om dem och om vår automatiska kategorisering.
Många av oss skäms lite när vi ertappas med fördomar.
– Ja, det är lite fult, mycket för att vi har tydliga sociala normer mot fördomsfullhet. Men en del tycker att det är okej och till och med trevligt att visa negativitet eller fördomar mot olika grupper, säger Nazar Akrami.
Alla har vi fördomar och alla råkar vi ut för andras fördomar för att vi är kvinna, man, homosexuell, mörkhyad, röstar på ett visst parti, är piercad, blond, handikappad, klädd i kortkort eller har ett stort skägg. Vi placeras i fack, trots att de flesta av oss nog helst vill bli sedda som de unika individer vi är.