För ungefär 6000 år sedan började stora megalitiska gravplatser, så kallade dösar, uppföras utmed europeiska Atlantkusten och Skandinavien. Dessa konstruktioner av stora stenblock från yngre stenåldern har länge gäckat forskarna. Genom genetiska analyser av kvarlevor efter 24 individer som påträffats i dösar i Sverige, Irland och Storbritannien har forskare nu för första gången kunnat slå fast att människorna som begravdes i de spektakulära stenmonumenten var nära släkt med varandra.
– Vi har hittat tydliga släktlinjer. Alla männen i en viss grav har en specifik variant av Y-kromosom och det tyder på att det är släktgravar, säger Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet och projektledare för den studie som publicerats i PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences).
Den svenska grav som undersökts ligger i Ansarve, Tofta socken, på Gotland. På ön levde vid denna tid både jägare-samlare och boskapsskötande jordbrukare.
– Människorna som anlade graven var jordbrukare och kol-14-metoden visar att graven har använts i cirka 700 år. Våra dna-analyser avslöjar också att det fanns ett nära släktskap mellan kvinnor och män som begravdes i denna typ av gravar, säger Magdalena Fraser, arkeogenetiker vid Uppsala universitet.
De distinkta släktlinjerna på fädernet och en överrepresentation av män pekar på att människorna som begravdes tillhörde en elit i ett klansamhälle dominerat av män. Det var alltså inte ett slumpvis urval av människor som lades i dösarna. I vissa gravar har forskarna spårat släktskapet i upp till ett tjugotal generationer. Det är unikt för denna studie att forskarna har studerat så många individer från enskilda dösar genetiskt.