Startade en samtalsgrupp efter dotterns självmord
Förra året tog Ludmilla Rosengrens dotter livet av sig. Nu leder hon en samtalsgrupp för anhöriga som mist någon närstående i självmord.
Foto: Pelle Johansson
- Man ramlar ner i ett stort svart hål. Smärtan skär genom hela kroppen. Och så är det så många frågetecken. Varför? Var det mitt fel? Hade jag kunnat göra något annorlunda? Fanns det tecken som jag inte såg? Som anhörig ältar man det här väldigt mycket, säger Ludmilla Rosengren.
När hon nu leder den nystartade Leva Vidare-gruppen i Uppsala märker hon att det finns ett stort behov av att prata om sorg och skuldkänslor. Men även om hur man ska få livslusten tillbaka och se framåt.
- Det är väldigt vanligt att man själv går in i en depression eller drabbas av posttraumatisk stress. Att till exempel hitta sin sambo eller son hängd sätter djupa spår för resten av livet, säger Ludmilla Rosengren.
I Leva Vidaregruppen får alla komma till tals och det finns inga krav på att man måste prata varje gång. Ludmilla Rosengren är läkare, kbt-terapeut och har även arbetat inom psykiatrin.
Hon har yrkeskunskap men fungerar i första hand som medmänniska.
- Det är inte meningen att gruppsamtalen ska ersätta professionell terapi. Poängen är känslan av samhörighet, att man delar sina erfarenheter med andra drabbade. Det är bara de som kan förstå vad man är med om.
Ämnen som tas upp är till exempel signalerna före självmordet, sista mötet, omgivningens reaktioner, ens egna tankar om döden och vad man vill med sitt nya liv. Deltagarna ger också varandra praktiska tips. Och man får lov att skratta och skämta.
- Många har problem med att tillåta sig att vara glada. Men målet måste vara att hitta en nyordning i livet och glädjas åt det man har kvar, säger Ludmilla Rosengren.
Anhöriga kan också bära på en stor ilska. Man kan känna sig ratad av den som tog sitt liv. Ilskan kan också riktas mot psykvården, om den misslyckats, trots att signalerna fanns.
Vikten av att kunna fokusera på nuet och acceptera det som hänt betyder därför mycket för att inte fastna i negativa tankar.
- Man får tvinga sig själv till att byta tankespår och göra saker man egentligen inte har lust att göra. Det kan vara enkla saker, som att se en rolig film, gå och ta en fika eller träffa en vän, säger Ludmilla Rosengren.
För hennes egen del är dotterns självmord fortfarande ett stort öppet sår. Den 30 maj i fjol tog hennes 14-åriga dotter Linnéa livet av sig under en obevakad permission från Barnpsykiatrin i Uppsala.
- En del frågar om det känns lite bättre nu. Nej, det gör det inte men känslan ändrar sig med tiden. Jag har också tre barn i livet som jag inte får glömma bort.
Det sägs att det finns ett sorgeår om man plötsligt mister en nära anhörig.
- När det gäller barn tar det tre till fem år att bearbeta. Det är det värsta som kan drabba en förälder, säger Ludmilla Rosengren.
Efter dotterns död startade Ludmilla Rosengren en blogg om självmord. Bloggen har mellan 600-700 unika besökare per dag.
Det var ett sätt för henne att bearbeta det som hänt och få kraft att leva vidare. Nu har det visat sig att många haft hjälp av bloggen, bland annat anhöriga och självmordsbenägna personer.
Att leda Leva Vidaregruppen ger henne också motivation att möta sitt nya liv. Det har inte funnits en anhöriggrupp i Uppsala tidigare. Studieförbundet Sensus organiserar samtalsträffarna och öppnar kostnadsfritt upp sina lokaler.
Grundtanken är att lyssna, bekräfta och inte döma. Responsen från deltagarna sammanfattar Ludmilla Rosengren med tre ord: värme, samvaro och gemenskap.
- Tabun kring självmord gör att de anhöriga skäms. Det är lätt hänt att man drar sig undan, säger Ludmilla Rosengren, som anser att vi behöver prata mer öppet om självmord. I dag sopas de höga självmordssiffrorna under mattan.
Omkring 1 500 personer begår självmord varje år i Sverige. Det är en person var sjätte timme. I Uppsala dör varje år 40-50 personer till följd av självmord.
- Det går att förebygga. I Miami har man fått ner självmordstalen till nästan noll genom att satsa på ämnet livskunskap i skolan, fler kuratorer, skolpsykologer och lärare.
Det är märkligt, tycker Ludmilla Rosengren, att vi inte gör mer här i Sverige när det finns goda exempel.
Vården av Linnéa fungerade inte
När sjukvården misstänker felbehandling i vården måste sjukhuset anmäla händelsen till Socialstyrelsen enligt lex Maria. Det skedde i Linnéas fall, dotter till Ludmilla Rosengren.
Socialstyrelsen kom med sin kritik i februari 2009 och riktas mot Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Uppsala. Linnéa begick självmord under en obevakad permission från avdelningen hon var inlagd på. Bristerna på avdelningen är bland annat att vården inte följdes upp och att det inte fanns någon dokumenterad vårdplan eller kontinuitet i behandlingen. Kontakten med Linnéas familj brast och informationsöverföringen till föräldrarna fungerade inte. Dessutom var kunskaper om åtgärder för att förhindra självmord hos personalen bristfällig och regelbundna strukturerade bedömningar av självmordsrisken saknades.
När sjukvården misstänker felbehandling i vården måste sjukhuset anmäla händelsen till Socialstyrelsen enligt lex Maria. Det skedde i Linnéas fall, dotter till Ludmilla Rosengren.
Socialstyrelsen kom med sin kritik i februari 2009 och riktas mot Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Uppsala. Linnéa begick självmord under en obevakad permission från avdelningen hon var inlagd på. Bristerna på avdelningen är bland annat att vården inte följdes upp och att det inte fanns någon dokumenterad vårdplan eller kontinuitet i behandlingen. Kontakten med Linnéas familj brast och informationsöverföringen till föräldrarna fungerade inte. Dessutom var kunskaper om åtgärder för att förhindra självmord hos personalen bristfällig och regelbundna strukturerade bedömningar av självmordsrisken saknades.
Så jobbar vi med nyheter