Anja Kontor är hemma på snabbvisit i Uppsala. Hon jobbar för fullt med sjunde säsongen av "När livet vänder” och är nyligen hemkommen från ett jobb i Wien. Någon vecka hinner hon vara hemma innan hon åker för att påbörja redigeringen i ett TV-hus i södra Sverige.
Som frilansare sedan 30 år är hon på resande fot nära hälften av året.
– När jag kommer till tågstationen och ser Uppsalas siluett kan jag känna att jag vill gråta för att jag är så glad över att vara hemma.
"När livet vänder”, som Anja Kontor startade 2011, har blivit en tittarsuccé. I serien intervjuar hon människor som tagit sig igenom dramatiska och påfrestande händelser i livet.
– Alla jag intervjuat i programmet har gemensamt att de inte bara ”överlevt” utan också faktiskt ”lever”. Det är stor skillnad och det är en ynnest att få ta del av deras visdomar.
Anja säger att programmet egentligen handlar om något så enkelt som två människor som sitter på varsin pinnstol och pratar.
– Att det blivit så populärt säger något om vår tid. Vi lever så mycket bakom en skärm att vi knappt behöver ta konsekvenserna av ett möte mellan fyra ögon längre.
Även om hon själv valt att lyfta de svåra ämnena i programmet, berör de henne djupt.
– Seriens unika huvudpersoner och deras berättelser, träffar mig alltid med full kraft. De ger inga svar, inga förklaringar eller teorier, men föder ändå hopp. Det finns så mycket att säga om världens ondska och den egna otillräckligheten. Men jag kan bara se de medverkande i ögonen och så lyssnar jag mycket noga efter det personliga och plågsamma.
Inlevelse är hennes instrument och berättandet hennes kall.
– Någon sa till mig "du är som en berättelsebarnmorska". Det är fint. Jag samlar medmänniskor vid ”lägerelden” för att skapa en arena där våra ärr kan vara en karta för att hitta hem. Jag känner ett innerligt kall att låta allvaret få finnas och att vara förmedlaren av en annan människas berättelse.
Bland de många starka mötena från ”När livet vänder”, återfinns österrikiska Natascha Kampusch. Vid 10-års ålder kidnappades hon och hölls fången i nära nio års tid och utsattes för misshandel, svält och lidande bortom mänsklig förståelse.
Att komma i kontakt med Natascha Kampusch agent, tog tre år.
– Min ambition med mötet var att visa kvinnan bakom en världshändelse. Det första hennes team frågade mig var om jag kan hantera ångest, och det kan jag, men jag är ingen utbildad psykiater. Det var ett möte som förändrade mig för alltid.
Anja Kontor var den tredje TV-producenten i världen som fick tillstånd att filma huset där Natascha Kampusch hölls fången.
– Hon bestämde sig för att lita på mig. Hon har litat på ytterst få journalister.
Anja Kontor beskriver huset som ett fruset ögonblick av helvete.
– Allt finns kvar precis som det lämnades. Hon hölls fången långt ner i underjorden. Jag har varit där. Jag ville kräkas, då det var som en gravplats av en ung kvinnas liv.
Anja Kontors meritlista är lång. I femton år arbetade hon på Sveriges radio som reporter, programledare och producent med program som P4 Extra, Karlavagnen, Söndag-Söndag och sin egen talkshow "Anjas fredag". Hon har även producerat reseserier för SVT och varit programledare på TV4. Under de tretton år hon arbetade som programledare på SVT:s Go' kväll, blev hon ett känt ansikte för hela svenska folket.
2010 drabbades Anja av en hjärnblödning och lämnade TV-rutan för vad hon då trodde var för gott.
– År 2010 började med en hjärnblödning och slutade med att jag lämnade programmet i slutet av året. Jag hade sprungit och dragit mig själv i tröjan länge nog: ”sen ska jag”… ”sen ska jag”. Nu var det sen. Det blir kanske så när man har snuddat vid döden? Jag kände också att jag ville återerövra mitt eget ansikte. Med runt fyra miljoner tittare i veckan som vi hade på Go´ kväll, blir du igenkänd överallt och på något sätt tillhör ens ansikte alla. Jag kände mig genomskinlig. Jag kommer aldrig vänja mig vid att det blir sådant fokus på mig som person. För mig är det viktigt att jag inte är förmer än någon annan.
Anjas tillfrisknande gick turligt nog snabbt.
2011 fick hon en förfrågan om att programleda ett nytt program på SVT om kändisars liv och kriser. I stället för kändisar, föreslog Anja Kontor intervjuer med medmänniskor i deras hem, vilket blev starten till ”När livet vänder,” vars sjunde säsong visas i början av 2020 i SVT och SVT-play. Hittills har Anja Kontor intervjuat 56 personer till programmet och varje intervju filmas tre timmar utan avbrott.
– Det är rakt och ärligt och vi gör inga omtagningar. Efter filmningen följer en arbetsam process där jag ska klippa flera hundra timmar film till sammanlagt fyra timmar.
Anja Kontor ansvarar själv för det mesta i produktionen. Hon gör research, skriver manus, hittar intervjupersoner, intervjuar, programleder, väljer musik, skriver presstexter och samarbetar med intervjupersoner och deras familjer.
– Jag jobbar nästan jämt. Så är realiteten för mig som 55-årig kvinna och producent av en tv-serie i frilansbranschen.
Anja Kontors liv har varit fyllt med kontraster. Hon växte upp i två alternativa världar. Den ena i en svensk förort där hon läste ”Mitt livs novell” och såg John Travolta på bio. Den andra med släkten i Tyskland och de ständigt närvarande såren andra världskriget lämnat efter sig.
– Hälften av familjen delades av DDR-muren. När vi besökte släkten i Tyskland var vi förföljda av Stasi. De bestämde vilka vi fick träffa och var. Jag fick lära mig ett kodspråk för att kunna prata med farmor.
Då tyckte Anja att kontrasterna var jobbiga. Nu ser hon dem som en stor tillgång
– I dag är jag väldigt tacksam över det jag har. En av mina vanligaste taggar på sociala medier är #Tacksamhetäger.
Hur gör du för att orka möta det mörka dina intervjupersoner berättar om?
– Jag laddar i naturen genom att sitta och ”tomglo” och åker till karga platser för att stänga av huvudet. Jag har lärt mig att det är viktigt att ladda inför ett varligt samtal om till exempel gruppvåldtäkt, förlust av barn, mord eller annan vittnesbörd från helvetet. Efter många år förstod jag också att jag behövde terapi för att bearbeta det jag får höra.
Många tror att Anja Kontor kan skydda sig bakom sin journalistroll.
– Ingen skulle prata med mig då. Det handlar om att vilja möta människor på riktigt. Och om jag själv inte snuddat vid döden och varit i mörkret många gånger, skulle jag inte kunna jobba med programmet.