Nyligen antydde en eritreansk diplomat för den svenska EU-parlamentarikern Eva. Britt Svensson att Dawit Isaak kanske till sist skulle ställas inför rätta. Men vad betyder en rättegång i ett land som Eritrea? Där finns inga självständiga domstolar och inga förutsättningar för en normal rättslig process. Vad vi möjligen kan få se är en samling mer eller mindre diskutabla anklagelser och därpå en dom som troligen inte ändrar Dawit Isaaks situation på något sätt.
Men man kan lika gärna tänka sig att regimen låter Dawit Isaak avlida i lägret, varpå man med ett beklagande kan konstatera att rättegången tyvärr inte kunde hållas. Metoden är välkänd från länder där regimerna fruktar den internationella uppmärksamhet som en rättegång kan innebära. Vid pressfrihetens dag den 3 maj framträdde en tidigare fångvaktare som flytt från Eritrea och hävdade att risken för Isaak skulle avlida i fängelset nu var akut.
Regimen i Eritrea sågs en gång som en av de mer lovande i Afrika, men har antagit allt mer paranoida drag. Vad gäller pressfrihet är landet i nivå med Burma och Nordkorea. Eritrea får dock ett ansenligt bistånd från EU. Detta skulle, teoretiskt, kunna göra det lättare att komma till tals med regimen men inga resultat kan noteras. I stället tävlar stora ekonomiska intressen om att få möjlighet att exploatera landets mineralrikedomar. Frilansjournalisten Åke Wredén har påvisat att bland dessa också finns ett svenskägt företag, Lundin Mining.
Därmed ökar, som åtta publicister och debattörer påminde om i Dagens Nyheter i måndags, regimens möjlighet att stå emot internationella påtryckningar. Både Sveriges och EU:s trovärdighet när det gäller att skydda mänskliga rättigheter generellt och enskilda unionsmedborgare står på spel. Och det gäller alltså inte bara Dawit Isaak. Stäng dödslägret, annars inga pengar och inget ekonomiskt samarbete är den enda möjliga linjen.