Ständigt nya dimridåer ...
Skandalen har blivit "en symbol för en viktig samhällsfråga" och därför måste "alla papper upp på bordet så att det blir klart och tydligt vad som skett", hävdar Baylan. Detta får nog, med all respekt, betraktas som ett stickspår.
Det är, till att börja med, klokt att göra klart för sig att AMF inte är en myndighet, utan ett av LO och Svenskt Näringsliv gemensamt ägt försäkringsbolag. Även om man kan få det intrycket av partisekreterarens retorik gäller alltså inte offentlighetsprincipen för AMF. Massmedierna kan inte med lagen i ryggen kräva papperen på bordet.
Dessutom har ju AMF alltså två ägare, jämnstarka i ägarrollen. Ingen av ägarna kan påtvinga den andra sin vilja. Och bägge måste vara överens om besluten. Om alltså ordföranden Göran Tunhammar motsätter sig att pensionsavtalet med förre vd Christer Elmehagen offentliggörs är den uppfattningen rimligen förankrad - både hos LO och Svenskt Näringsliv.
Det finns ju, faktiskt, fullt legitima skäl för företag på en konkurrensutsatt marknad och för organisationer att inte avslöja precis allt vad de sysslar med. Affärshemligheter och utvecklingsplaner. Avtal med nyckelpersoner inom organisationen och med andra intressenter. Men Baylan tänker kanske verka för att precis alla dokument inför varje sammanträde med Socialdemokraternas verkställande utskott och partistyrelse ska läggas ut på nätet för allmänheten att frossa i? Nej, det var väl det jag trodde.
När utredningen blir klar presenteras den förstås för styrelsen, hela den partssammansatta styrelsen. Och det som då eventuellt inte finns i pressmeddelandet lär snart nog läcka ut.
Den avgörande punkten är och förblir, trots alla försök att lägga ut dimridåer av olika slag, att AMF:s styrelse godkänt ett mycket lukrativt pensionsavtal för förre vd:n. 770 tusen kronor i månaden kostar den premien. Det ansvaret går det inte att springa ifrån, även om det dagligen och stundligen görs tappra försök.
Så jobbar vi med nyheter