Vi möts upp vid Stora torget och bestämmer oss för att titta i några butiker. Redan efter hundra meter tar det stopp. Drottninggatans höga trösklar och trappsteg gör det omöjligt för Åsa Puide att ta sig in.
– Som butiksägare kanske man vill göra sin affär tillgänglig, men oftast är det fastighetsägarna som säger nej. Det finns ingenting för dem att tjäna på att lokalen blir anpassad för oss som sitter i rullstol eller för dem som är blinda, säger Åsa.
Hon skulle därför gärna se att man kunde införa ett avdrag, i stil med rut och rot, som kunde göra det möjligt för mindre butiker och restauranger att anpassa lokalen till en lägre kostnad. Vid ombyggnation gäller det dock att tänka till. Många av platserna vi besöker är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, men på ett alldeles för krångligt vis. Vid Uppsala slott tvingas vi ta en gatustensbelagd omväg under den vanliga entrén, ringa på en klocka och vänta på en person som kan hämta oss med hiss. På sportaffären är det också hiss som gäller. Även här måste vi säga till.
– Man får be, "snälla kan du släppa in mig, snälla kan du släppa ut mig." Man blir inte en person som alla andra, och det är ju det som tillgänglighet handlar om, säger Åsa.
Att aldrig kunna vara spontan, att ständigt behöva planera. Åsa berättar att hon oftast måste ringa i förväg för att försäkra sig om att hon kommer kunna ta sig in på restaurangen, muséet eller tåget - och när det gäller tåget är det inte alltid det hjälper att planera.
– Jag hade varit i Stockholm över dagen och hade beställt ledsagning på tåget. När vi kom fram till Uppsala var det ingen som kunde hjälpa mig av. De hade ingen nyckel till hissen. Det slutade med att jag fick sitta kvar till Gävle, byta tåg och sedan åka tillbaka för att kunna kliva av. Bara för att man är rörelsehindrad, betyder inte det att man inte har tider att passa. Detta gör att många funktionshindrade väljer att avstå från att åka tåg, säger Åsa.
Förhoppningsvis kommer det att bli bättre. Kontoret för hälsa, vård och omsorg har tagit fram ett kommunövergripande förslag till program som ska möjliggöra full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. I programmet, som sträcker sig mellan 2014-2016, föreslås bland annat att man ska se över attityder och bemötanden, de funktionsnedsattas hälsa samt den fysiska miljön i Uppsala kommun.
– Vi har arbetat med det här förslaget i ett och ett halvt år och det bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Företrädare från funktionshindersrörelsen har också varit med från början och tyckt till kring struktur och innehåll, säger Magnus Johannesson, avdelningschef på kontoret för hälsa, vård och omsorg.
Förslaget som nu lagts fram är ute på remiss och kommer eventuellt att kompletteras, innan kommunstyrelsen kan besluta om att anta programmet i höst.
– Det är ett steg i rätt riktning. Men vad händer om man inte lever upp till kraven? När det gäller LSS har Uppsala kommun blivit dömd till vite flera gånger, men bara struntat i det. Kommer det bli samma sak nu? Hoppas inte det, säger Åsa.
Målet med programmet är att man ska ta hänsyn till funktionsnedsatta vid all kommunal samhällsplanering. Men vad som kommer hända om en aktör brister, återstår att se.
– I det här förslaget har vi inte behandlat konsekvenserna, det får blir ett senare ställningstagande, säger Magnus Johannesson.