Det framgår av en rikstäckande svensk studie som publiceras på nätet i facktidskriften Journal of Neurology, Neurosurgery & Psychiatry.
– För en liten grupp patienter med mycket aggressiv multipel skleros verkar detta vara det bästa behandlingsalternativet. Flera år efter stamcellstransplantationen lever de flesta utan minsta tecken på återfall, säger docent Jan Fagius vid Akademiska sjukhusets neurologklinik, som tillsammans med neurologläkaren och doktoranden Joachim Burman är huvudansvarig för studien.
Det var på hans initiativ som Skandinaviens allra första transplantation av stamceller vid multipel skleros gjordes 2004. Sedan dess har ytterligare ett 50-tal patienter genomgått denna behandling i Sverige, varav drygt två tredjedelar vid Akademiska sjukhuset eller Karolinska universitetssjukhuset.
– Även om man inte kan garantera något talar våra resultat för att drygt två tredjedelar av patienterna blir långsiktigt sjukdomsfria, säger Jan Fagius.
Det innebär att de fortfarande minst tre år efter stamcellstransplantationen inte har haft några nya sjukdomsattacker, inga med magnetkamera påvisbara ms-förändringar i hjärnan och ryggmärgen och inga ytterligare försämringar i förmågan att klara av olika vardagliga göromål.
Även för dem som haft återfall verkar stamcellstransplantationen i de flesta fall gjort nytta.
– Totalt sett minskade i hela patientgruppen antalet så kallade skov med nya sjukdomsattacker med 99 procent jämfört med året före stamcellsbytet, säger Jan Fagius.
Vid multipel skleros har immunförsvaret slagit snett och börjat attackera nervceller i hjärnan och ryggmärgen. Följden är bland annat muskelsvaghet och förlamningar.
För de allra flesta med multipel skleros utvecklas sjukdomen långsamt under en följd av år, där sjukdomsattackerna, skoven, avlöses av långa sjukdomsfria perioder. På lång sikt är det vanligt att sjukdomen övergår till en fas med långsamt och gravis tilltagande funktionsnedsättning, så kallad progressiv ms.
Patienterna som stamcellstransplanterats har däremot bara haft korta återhämtningsperioder mellan mycket aggressiva sjukdomsattacker.
– Att patienterna i de allra flesta fallen ännu inte hunnit få bestående allvarliga nervskador utan visat tecken på att kunna återhämta sig är sannolikt en viktig förklaring till de goda resultaten, säger Jan Fagius.
I benmärgen och i liten mängd i själva blodbanan finns stamceller som fortlöpande bildar nya röda blodkroppar och alla sorters vita blodkroppar. Vid behandlingen har sådana, ur patientens eget blod framrenade stamceller använts. De har getts som dropp efter att patienterna först fått höga doser cellgifter att deras benmärg helt slagits ut.
– Det är cellgifterna som utgör själva behandlingen genom att slå ut alla felprogrammerade vita blodkroppar som angriper nervvävnaden. Sedan behövs återförandet av blodstamceller för att bygga upp en ny normal benmärg, förklarar Jan Fagius.
Hur stor andel av Sveriges cirka 18 000 patienter med multipel skleros har den ytterst aggressiva form av sjukdomen som kan göra dem aktuella för en stamcellstransplantation?
– Behandlingen kan bara komma ifråga för patienter som befinner sig i ms-fasen med skov. Det utesluter de många som har progressiv ms. Dessutom är behandlingen ännu inte etablerad som rutinåtgärd utan genomförs bara vid särskilt aggressiv ms, säger Jan Fagius.
På sikt hoppas han dock att behandlingen kan komma att breddas till fler än den handfull patienter per år som i dag kan komma ifråga för den i Sverige.
– Även om mycket talar för att en stamcellstransplantation är den bästa hjälpen vid ms behövs en studie som visar detta i en direkt jämförelse med gängse medicinsk behandling. Akademiska deltar för närvarande i en sådan internationell studie, säger Jan Fagius.