Behovet av en större stadspark är stort i Uppsala. Befolkningen växer snabbt och flera nya stora bostadsområden planeras. Samtidigt är Stadsträdgården bara sex hektar, ungefär hälften av vad stadsparkerna är i exempelvis Lund, Örebro och Linköping. Håkan Qvarnström, en av kommunens landskapsarkitekter, låter bekymrad.
– Parken är liten och slitagekänslig. När den anlades fick man inte gå på gräsmattan. I dag är den en aktivitetspark för tusentals människor. Man ser spontana stigar, säger han.
Fler ytor i Stadsträdgården ska öppnas upp för allmänheten.
Man ska till exempel försöka hitta en ny plats för parkarbetarnas utrymmen som tar upp nästan en halv hektar. Det finns också stora planer på att förlänga parken söderut.
Det har hållits ett oändligt antal möten och diskussioner om framtiden för hela södra åstråket, berättar kommunalråd Stefan Hanna (C), ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden. Enligt honom är den politiska uppslutningen bred för att utveckla Studenternas idrottsplats och Kapområdet. Den västra sidan av Fyrisån är tänkt att bli en lång sammanhängande grön stadspark ända från Munkgatan vid Svandammen och bort till Kungsängsleden söderut.
– Det blir ett rekreationsområde med mycket aktiviteter. Det kommer att bli dödsläckert, ett fantastiskt koncept i världsklass, säger Stefan Hanna entusiastiskt.
Sedan lägger han till att det blir jobbigt också.
– Vi är underfinansierade och man måste avsätta pengar för drift och underhåll.
På uppdrag av kontoret för samhällsutveckling gjordes förra året iakttagelser av hur folk använde Stadsträdgården och 46 parkbesökare intervjuades.
– Parken är älskad som den är, men folk vill ha mer av allt som redan finns – lek, blommor och sittmöjligheter, berättar landskapsarkitekt Helena Espmark, en av projektledarna för en ny utvecklingsplan för Stadsträdgården.
Utvecklingsplanen omfattar bara den nuvarande parkgränsen. En permanent danspaviljong med tak finns med där, liksom en lekpark för äldre barn och en servicebyggnad i Pumphuset för gästhamnen.
Många av de tillfrågade parkbesökarna tyckte att vissa delar av parken känns otrygga, till exempel bakom Parksnäckan och parkarbetarnas lokaler. Deras synpunkter har lett till förslag på åtgärder som gör att alla platser i parken ska upplevas som trygga.
Helena Espmark pratar om växthus och en trädgårdsbutik med utställningar och servering i den gamla stadsträdgårdsmästarbostaden, vilket skulle öppna upp parken ännu mer för allmänheten. Hon är dock noga med att påpeka att det krävs politiska beslut innan något kan bli verklighet.
Landskapsarkitekt Håkan Qvarnström och stadsträdgårdsmästare Ingemar Carlsson visar runt i parken direkt efter ett slagregn. Änderna dricker ur vattenpölarna. Parken hyser fåglar, igelkottar, harar, ekorrar och ett och annat rådjur. Ibland simmar uttrar förbi i ån.
– Det finns snokar och vattensorkar också, men det är inte alltid uppskattat. Och så hittade man en bäver i rhododendronpartiet en gång, fast den var död, berättar Håkan Qvarnström.
Trots oron för slitage låter de stolta över att parken är så populär och har många publikdragande arrangemang. Håkan Qvarnström tycker att det blir bra om parkområdet förlängs och större evenemang förläggs till Kapområdet, så att trycket på Stadsträdgården minskar.
– Man måste ha visioner när det gäller det gröna och planera för andra samhällsfunktioner än bara boende, säger han på typiskt landskapsarkitektvis.