Stackars träd!

Våra träd har det tufft. Livshotande sjukdomar härjar och i stan stressas de av alla grävarbeten. City har träffat tre personer som gör sitt bästa för att Uppsalas träd ska må bra.
- Vi kan gå hitåt så ska jag visa ett träd som ...
Krasch.
Stadsträdgårdsmästare Lars Johansson avbryts av dånet från en stor gren som brakar i marken tio meter från gångvägen.
- Nämen oj. Jaa ... träd är ju ... naturliga. Jag får nog kolla upp när vi inventerade träden här i Stadsträdgården senast, säger han.

Jo, träd är ju naturliga. Det är därför vi gillar dem. Dessa levande jättar blir ofta äldre än oss människor. De ger oss syre, sprider lugn, skänker skugga, visar årstiderna som inga andra och renar luften genom att ta upp smuts och partiklar. Men de får de inte alltid den omtanke de förtjänar. Uppsalas träd har i några år haft det ovanligt tufft, eftersom alla bygg- och grävarbeten som avlöser varandra stressar dem. Grävandet sker ofta utan kunskap om trädens känsliga och utbredda rotsystem; inte sällan kapas eller skadas rötterna trots att det ofta går att undvika.

- Ibland när jag går förbi ett vägarbete tänker jag herregud ... det saknas respekt för att träden är levande individer, säger Lars Johansson.
Många träd, särskilt de som planterades på 1960- och 70-talen, mår dessutom dåligt för att deras rotsystem inte har tillräckligt med utrymme. Något som gör att de inte växer som de ska, utan står och stampar. I dag ser man - oftast - till att ge rötterna rejält med jord och luft.
- Träden behöver faktiskt lika mycket utrymme under jord som ovan, säger Lars Johansson.

Men det finns värre hot än människans gräviver. Almar och askar slås ut av de dödliga svampsjukdomarna askskottsjukan och almsjukan. De flesta av Uppsalas askar har på bara ett par år smittats av den rätt nyupptäckta askskottsjukan. Ett troligt scenario är att uppemot 80 procent av alla våra askar dör inom några årtionden. Resten är immuna.
För almen är framtiden ännu dystrare. Den hotas faktiskt av utrotning, eftersom inga almar tycks vara resistenta mot almsjukan. Hittills har tolv procent av Upplands almar smittats, visar en inventering som länsstyrelsen gjort. Inventeringen visar också att hälften av våra ekar mår dåligt, berättar Maria Forslund som jobbar med naturvård på länsstyrelsen.
- I takt med att betesmarkerna växer igen blir ekarna allt mer inträngda. Eken är himla känslig. Den vill ha mycket ljus och tycker inte om när andra träd rör vid den, säger hon.

Så vad kan göras för ekarna?
- Vi pratar med markägarna och försöker uppmuntra dem att hugga fritt kring ekarna eller låta djur beta på markerna.
På landsbygden kan döda träd fortfarande vara utmärkta bostäder för allt från insekter till fladdermöss. Men i stan huggs de ner, eftersom vi människor riskerar att få dem över oss. Alldeles nyligen upptäcktes att almarna i Vasaparken, som bildar en av Uppsalas äldsta och pampigaste alléer, troligen fått almsjukan. I så fall måste de bort.

- Se vad risiga de är. Så såg de inte ut i höstas, säger kommunens parkplanerare Rita Engberg, som City träffar i Vasaparken där hon nu står och bekymrat tittar upp mot de 140-åriga jättealmarna.
Prover är skickade till SLU, och om någon vecka kommer svaret. Har almarna drabbats av den aggressiva formen av almsjuka kan de dö inom några veckor. Har de fått den lindriga varianten har de möjligen något år kvar. Nu diskuterar man på kommunen vad man ska ersätta almarna med. Kanske ekar.
- Jag fasar lite för reaktionerna. Få saker upprör folk så mycket som när vi tar bort träd, säger Rita Engberg.

Andra alléer som måste förnyas är alléerna längs Väderkvarnsgatan, Fålhagsleden och Dag Hammarskjölds väg. Alla tre består av lönnar som av olika anledningar inte mår bra. Just lönn är något Uppsala har mycket av.
- Lönnar är stora, gröna och lummiga och ger stan en viss karaktär. De trivs bara de får tillräckligt med utrymme, så jag hoppas verkligen att vi fortsätter att plantera dem, säger Rita Engberg.

Får Uppsala fler eller färre träd i framtiden?
- Förhoppningsvis lika många som i dag. Inte minst för att träden blir ännu viktigare när klimatet blir varmare.
Och så hoppas Rita Engberg att Uppsala kommun ska få en trädansvarig.
- Det vore önskvärt att en stad av Uppsalas storlek hade en trädansvarig. Då skulle vi få mycket bättre koll på hur träden mår och kunna göra fler riktade insatser i tid.

Rita Engberg och den förvridna linden

Den märkligt formade linden mitt i Vasaparken har blivit många barns favoritträd. Den har fått sin form av en skada, oklart vilken.

Om linden: Mycket tåligt träd som därför är vanligt i stadsmiljö. Kan bli 20 meter hög och hela 1000 år gammalt. Carl von Linnés pappa tog sitt namn efter en ovanligt stor lind.

Hot: Att falla ihop. Kommunen har därför försett den med en stöttepelare.

Skyddsling: Rita Engberg, parkplanerare på Uppsala kommun. "Den här linden är underbar, en ren skulptur, och vi vill verkligen att den ska få finnas kvar. Det är ett fantastiskt lekträd här i lekparken."

Lars Johansson och silverpilen på Lycksalighetens ö

På Lycksalighetens ö i Stadsträdgården står en pil med märklig form. Det sägs att den egentligen är trädgårdsmästaren CM Kjellströms gamla promenadkäpp som råkade slå rot när han stack den i jorden i slutet av 1800-talet.

Om pilen: Kan bli ett 20 meter högt träd med silvervita blad. Skickar många rotskott och växer snabbt.

Hot: Svampangrepp som gör att bladen skrumpnar ihop och i vissa fall angriper stammen.

Skyddsling: Lars Johansson, stadsträdgårdsmästare i Uppsala. "Jag tycker att den här pilen är väldigt charmig. Man var rätt romantisk förr i tiden, och det fanns kanske en tanke med en pil rakt i hjärtat här
i näckrosdammen."

Maria Forslund och skalbaggeaspen

Upplands landskapsinsekt cinnoberbaggen lever i grova döende aspar. Skalbaggen är extremt ovanlig, men finns faktiskt i asparna i Natura 2000-området i Ultuna.

Om aspen: Snabbväxande lövträd som kan bli omkring 30 meter högt. Skickar många rotskott, och sprider sig därför fort. Löven är nästan jämt
i rörelse. Träet är mjukt och används till tändstickor.

Hot: Främst rådjur och älg som tycker att barken smakar gott, vilket ger skador på stammen.

Skyddsling: Maria Forslund, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen. "Vi i Uppsala har ett stort ansvar för att cinnoberbaggen inte dör ut i Sverige, så det är oerhört viktigt att de här asparna får stå kvar."

Stackars träd!

Klätterlinden i Vasaparken är inte ensam om att behöva stöd. Det finns anledning att fråga sig hur rätt många av Uppsalas träd egentligen mår.