Springvikarie och familjefar

Hans Bywander är 49 år och bor ett stenkast från den privata vårdgivaren Caremas äldreboende Gnejsen tillsammans med fru och tre barn i åldrarna 7-12 år. Han har nära till jobbet, det tar sju minuter om han går långsamt.
- Jag trivs jättebra med jobbet och arbetsuppgifterna. Men att vara timanställd år ut och år in sliter och det är svårt att få ekonomin att gå ihop, berättar han.
En "bra månad" kan han komma upp i 9 000 kronor efter skatt. Men det är sällan han jobbar full tid. Fast han tycker ändå att han jobbar jämt.
- Jag har inte haft en ledig helg på flera år, jag jobbar när alla andra har sin fritid, jag är liksom deras "backup". Man kan aldrig göra något med familjen och ungarna sover när jag haft ett kvällspass och slutar sent. Oftast träffar man dem bara någon timme på morgonen.

Hans fru har fast jobb och arbetar 75 procent på Folktandvården. Det är räddningen, förklarar han. För han vet oftast aldrig på förhand hur han ska jobba och för det mesta kommer han bara upp i 6 000- 7 000 kronor i nettoinkomst varje månad, trots all obekväm arbetstid.
- En dålig månad kan det bli 40 timmars jobb. Vissa pass är bara på tre timmar. Det finns en vakanslista man kan skriva upp sig på. Den är i första hand till för de fast anställda som jobbat för lite och ska ta igen tid. Så jag får ta de tider som blir över.
- Man tänker ju någonstans på om det beror på att de tycker att jag gör ett dåligt jobb. Men det är svårt att ta upp frågan och när jag undrat har de sagt att jag måste gå på schema i tre år för att få fast tjänst. Man kan aldrig få löneförhöjning och utvecklingsmöjligheterna är få.