"Sprickig men bra årgång"
Det är som förgjort. Ingen sol över Vikingarännet i år heller. Annars var förutsättningarna i år de allra bästa - åtminstone så småningom.
Foto:
Ingen skugga dock över arrangörerna som målat de värsta fällorna i rött. Att ställa naturen till svars för isens sätt att uppföra sig har nog föga verkan.
Hur som helst var åkningen på Gorran och vidare fram till Krusenberg ganska slitig. Det blev bättre förbi Skokloster och Skofjärden ner, men vid Erikssund efter halva sträckan såg många rätt slitna ut.
Där träffade jag några glada men trötta förstagångsåkare som bjöd ut sina skridskor till försäljning. Hoppas att de inte lyckades, för efter landpromenaden ändrades allt.
Sträckan Erikssund-Sigtuna var en ren smöråkning. Allt gick lätt och man kände sig som en kung på skridskorna och inser först så småningom att det mesta beror på medvinden i ryggen.
Och så fortsatte det även efter blåbärssoppan i Sigtuna ner mot Kungsängen. Men allra bäst var den sista dryga milen in mot målet i Hässelby. Hård, svart is, vinden i ryggen och vetskapen att målet var nära.
Sammanfattningsvis alltså: En sprickig men bra årgång av Vikingarännet. Men det optimala loppet går ända in till Stockholm. I solsken.
Det siktar vi på nästa år.
Så jobbar vi med nyheter