Sportlovet behöver inte ta en hel vecka
Varför spendera en hel vecka av sportlovet i fjällen när du kan åka utför och hinna hem på en och samma dag? Vi testade backarna i Kungsberget, 15 mil från Uppsala.
På toppen av Kungsberget imponerar utsikten.
Foto: Annika af Klercker
Utan att veta hur lång tid det tog innan nya E4 blev färdig, lämnar vi Uppsala efter frukost. En och en halv timme senare möts vi av nypistade backar och ett inbjudande vinterlandskap.
Det känns riktigt bra att komma fram till ett skidparadis på så kort tid. Vi har inte behövt gå upp i ottan och har ändå flera timmars utförsåkning framför oss.
Visserligen kan Kungsberget inte mäta sig med jätteanläggningar som Sälen och Vemdalen eller utlandets alper. Men eftersom vi i Uppland inte är bortskämda med snö denna barmarksvinter blir vi glatt överraskade av att det över huvud taget går att åka utför på så nära avstånd från Uppsala.
Kungsberget bjuder på hela 16 öppna nedfarter, svarta, blå, röda och gröna som preparerats för alla åkstilar och färdighetsgrader. Backarna är mellan 300 och 1 600 meter långa med 200 meters fallhöjd.
Trots att vi inte förbokat vårt skidpaket med carvingskidor, pjäxor, stavar och hjälm, går det överraskande smidigt och lätt att hämta ut hyrutrustningen.
Per Hartwig, som jobbar i skiduthyrningen, berättar att uppemot 4 000 personer, de flesta barnfamiljer, besöker Kungsberget på helgerna under högsäsong. De flesta som behöver hyra gör som vi. De bokar inte skidor i förväg. Men med 2 000 skidor i lager är det ingen risk att någon blir utan.
Vi testar skidanläggningen en vanlig vardag och är rätt ensamma om att inte tillhöra någon grupp. 20 skolor från Stockholmsområdet och Västerås passar på att förlägga sin friluftsdag i backarna och det kryllar följaktligen av barn och ungdomar, deras medföljande föräldrar och lärare.
Det känns ändå aldrig trångt i backarna och det är knappt någon kö vid liftarna. Dessutom är liftpersonalen mycket hjälpsamma, de står hela tiden redo att hjälpa både småknattar och nybörjare.
Fyra tjejer från klass sju på Källängens skola på Lidingö berättar att de åkte kvart i sju på morgonen, resan tog tre timmar. En av dem, Maria Sandberg, tycker att backarna känns bra men på vissa ställen är det isigt.
Micke Broman, en pappa från Västerås som hängt på sin sons klass, tycker också att backarna är helt ok - men lite isiga. Och så är det toppen att få slippa jobba, tillägger han med ett småleende.
Dåligt med snö och jobbiga isfläckar är en stående kommentar från de flesta vi pratar med under dagen.
Snökanonerna har gått för högtryck på grund av den snöfattiga vintern. Vi får höra att det regnade över backarna i förra veckan och ute i terrängen är det bara 20 centimeter snö. De flesta verkar ändå väldigt nöjda och påpekar hur bra det är att åka intensivt en hel dag och känna att man fått ut det man ville av skidåkningen.
Men visst känns skillnaden mellan riktig och artificiell, nästan sorbetliknande före. Det märks framförallt när vi tester den svartmarkerade Kopparbacken där isfläckarna på eftermiddagen brett ut sig till en heltäckande isgata. Jag väljer det säkra före det osäkra och glidåker ned på tvären.
Det känns ändå överkomligt, med tanke på att det finns så många nedfarter att välja bland. Åker man exempelvis Västbacken, en röd pist som börjar på toppen av Kungsberget och viker av mot den blåmarkerade nedfarten Slingan får man en härlig tur med både utmanande gropar och lite mer behaglig långsamåkning.
Snowboardåkare finns det lite här och var i pisterna, utan att det känns jobbigt för oss slalomåkare. Men de flesta brädåkare håller ändå till vid Happy park, en liten snowpark för snowboardåkare i Restaurangbacken vid foten av anläggningen.
Uppe på en av kullarna står en klunga ungdomar, de flesta är killar och laddar.
- Åh, jäklar, ropar 15-årige Fredrik Löfqvist från Kävlinge skola i Stockholm, märkbart imponerad av killen som nyss gjorde en saltomortal i luften.
Han säger att det bästa är att inte tänka så mycket, då slappnar man av och klarar hoppet. Ändå tycks han tveka när det blir hans tur. Lyckligtvis klarar också han sig utan en skråma och tar släpliften upp för att göra om hoppet.
Snowpark, motsvarande 13 fotbollsplaner i familjebacken, är däremot stängd eftersom underlaget inte är det bästa. Brunvit is täcker guppen och det ser helt enkelt livsfarligt ut. Enligt arrangörerna jobbar man dock för högtryck för att få området åkbart till sportlovet.
Ett tips för alla dagåkare är att ta med medhavd matsäck eller äta lite senare. Inne i restaurangen är anstormningen rätt besvärande vid lunchtid och det tar tid att köa för en dyr hamburgare eller dagens rätt. I värmestugorna är det däremot gott om sittplatser. Ett annat argument för att äta en stadig frukost, därefter snabbmellis och en senare lunch är att backarna är som bäst på förmiddagen. På eftermiddagen har slitaget och den stigande dagstemperaturen försämrat kvaliten på konstsnön.
Efter en heldag i backen är vi lagom slutkörda och rödrosiga om kinderna. Liftarna stänger klockan fyra, ungefär när solen börjar gå ned. Tanken på att göra om samma sak nästa dag är visserligen lockande. Men att komma hem och lägga sig i badet och veta att man kan göra om samma sak snart igen känns faktiskt snäppet bättre.
Så jobbar vi med nyheter