Att en förälder inte tänker tala om för barnet hur det blev till är ovanligt. Det visar forskare vid Karolinska institutet, Uppsala universitet och Linköpings universitet i en ny studie, som publiceras i facktidskriften Human Reproduction.
– Det är glädjande att nästan alla tänker prata med sina barn om deras biologiska ursprung. Samtidigt ser vi att många behöver mer information om hur de bör göra det. Att vänta tills barnet är i tonåren kan vara olämpligt, säger docent Claudia Lampic vid Karolinska institutet.
Sedan 1985 har barn som tillkommit med hjälp av givarspermier laglig rätt att i vuxen ålder få veta vem deras donator är, och sedan äggdonationer blev lagliga 2003 gäller samma rättighet för barn som tillkommit med hjälp av donerade ägg.
– Därför har vi velat följa hur föräldrarna berättar för barnet om hur det blev till, vilket ju är en förutsättning för att barnet ska kunna utnyttja sin lagliga rätt, säger Claudia Lampic.
Den nya studien bygger på en enkät som 215 föräldrar till barn som tillkommit efter en spermie- eller äggdonation besvarade när barnen var mellan 1 och 4 år. Enligt svaren planerade tre av fyra föräldrar att prata med barnet om dess biologiska ursprung. En av sex föräldrar hade redan börjat göra det, i flera fall så tidigt som under barnets första levnadsår.
– Detta är helt i linje med Socialstyrelsens rekommendation att tidigt börja prata om detta och sedan berätta mer allteftersom. Ett exempel på hur man kan göra är en pappa i vår studie som sa att mamma inte hade några ägg, men fick ägg av en snäll flicka, säger Claudia Lampic.
Av föräldrarna som ännu inte berättat något, men tänkte göra det, hade hälften en plan för vid vilken ålder de skulle börja prata med barnet. Resten sa att de inte visste, eller tänkte göra det när barnet började ställa frågor om hur barn blir till, eller var tillräckligt moget för att förstå. Denna osäkerhet återspeglas i att en majoritet av mammorna och var fjärde pappa ville ha mer information om hur man talar med barnet om att det tillkommit med hjälp av donerade ägg eller spermier.
– Man efterlyste till exempel hjälp i form av pedagogiska bilderböcker, råd om när och hur man börjar berätta, och att få ta del av erfarenheterna från andra föräldrar som redan berättat för barnet om donationen, säger Claudia Lampic.
Bara några procent av föräldrarna i studien svarade att de inte tänkte berätta för barnet eller var tveksamma till om de skulle göra det.
Varför är det viktigt att föräldrarna börjar prata med barnen om deras biologiska ursprung redan när de är små?
– Tidigare gjorda studier visar att barn som föräldrarna berättar för redan under förskoleåldern reagerar neutralt eller nyfiket på informationen. När föräldrarna väntar med att berätta tills barnen är i tonåren eller äldre, eller då barnen får informationen på omvägar, finns däremot en påtaglig risk att de reagerar negativt och känner sig svikna, säger Claudia Lampic.