Allt startade för två år sedan när Rasmus fick World of warcraft i födelsedagspresent. I början var det bara roligt. Rasmus spelade några timmar åt gången några gånger i veckan. Men ganska snabbt blev det flera timmar varje dag. Numera ägnar Rasmus större delen av sin vakna tid åt att spela olika strategispel och skjutaspel.
- Jag kan börja när jag kommer hem från skolan och kan sitta till långt efter tolv på natten. Ändå känns det som om jag bara har hållit på en timme.
Rasmus föräldrar har sagt till honom att dra ner på spelandet. Det fungerar i några dagar - om han verkligen anstränger sig. Sedan är han fast igen.
- Det är som ett beroende. I skolan kan jag tänka hela dagen på när jag kommer hem och ska spela. Det liksom kliar i kroppen och jag blir jättelätt sur. När jag kommer hem till datorn blir jag lugn igen.
Lugnet går över om Rasmus kommer hem och datorn inte startar med en gång. Då skriker han och svär åt datorn.
Rasmus har alltid haft lätt för sig i skolan, så det har inte märkts så mycket när han har slarvat med läxor och inte pluggat ordentligt inför proven. Men i våras skolkade han efter att ha varit uppe hela natten och spelat.
- Jag har sagt till mamma och pappa att jag har mått dåligt. Då har de sagt åt mig att stanna hemma och vila, men jag har bara spelat ännu mer.
Rasmus lever sitt liv vid datorn. Resten av livet hinns inte med. Han är nästan aldrig med sina kompisar längre.
- Jag har många kompisar i dataspelsvärlden, men det är klart att det inte är riktigt samma sak.
För några månader sedan fick Rasmus spelförbud i en vecka. Rasmus pappa tog hand om datorn. Rasmus förstår att hans ivriga spelande inte håller i längden. Om det inte blir bättre under sommaren kommer hans föräldrar att se till att han får professionell hjälp av en psykolog för att kunna dra ner på tiden framför datorn.
Fotnot: Rasmus heter egentligen något annat.