Jack Vegas, oddset, stryktipset. Drömmen om snabba vinstpengar och spänningen det förde med sig styrde Gabriellas liv i tio års tid.
När skulderna växte blev spelandet ångestdrivande.
– Det enda som snurrade i huvudet var att vinna tillbaka allt jag förlorat. Jag hade tappat kontrollen fullständigt, säger Gabriella Popovic.
Hon sitter i en fåtölj framför mig. Håret är kort och snaggat. Hon är lugn när hon berättar, men då och då fladdrar blicken iväg.
För två veckor sedan kände hon ett sug efter att börja spela igen men lyckades hejda sig.
– Jag är ingen ond människa, jag försöker göra rätt för mig men samhällets dom är hård, säger hon.
Gabriella Popovic dömdes till 2,5 års fängelse för bland annat grovt bedrägeri. När hon var vårdanställd tog hon sovande patienters bankkort och koder och förde över 330 000 kronor till sitt eget konto. Domen har inte vunnit laga kraft och ska överklagas till Högsta domstolen.
I det vacuum hon lever i nu tar hon en dag i sänder. Och hon har hunnit tänka mycket.
– Jag möter så mycket oförståelse om vad spelmissbruk handlar om och vill få folk att förstå hur stressen över spelskulder till slut leder till desperata handlingar.
Allting började 2007. Hon var ute i krogsvängen och hade kompisar som spelade på enarmade banditer, så kallade Jack Vegasautomater. Hon drogs med och tyckte att det var spännande och roligt. Kicken kom när hon nästan var på väg att vinna. Hon kunde spela bort 25 000 kronor på en månad men sen kunde det dröja flera veckor till nästa gång.
Det var när hennes mamma blev sjuk som hon började ta till spelandet som en tillflyktsort. Hon planerade sitt liv efter nästa speltillfälle och hur hon kunde skaffa fram mer pengar. Hon spelade på jobbet och hemma. Med mobilen, sin iPad och på datorn dygnets alla timmar.
Under den här tiden hade Gabriella tre olika jobb och en god inkomst. Vissa dagar spelade hon bort ett par tusen kronor, andra dagar försvann 15 000 kronor på några minuter. Siffror på skärmen var just bara siffror och summorna spelade mindre roll. Det var mer som ett tvång. Och ingen i omgivningen märkte något.
– Men till slut upptäckte mamma att jag tagit ut stora summor från mitt bankkonto och ställde mig mot väggen. Hon tvingade mig att följa med till kommunens socialtjänst och be om hjälp.
Men väl där nekade Gabriella. Hon tyckte inte att hon hade några problem.
När mamman gick bort fick Gabriella ett stort arv som hon spelade bort på ett halvår. För att slippa ta itu med sina känslor fortsatte hon som om inget hänt. Till slut låg hon efter med hyran fyra månader och hade högvis med obetalda räkningar. Det fick henne att låna 150 000 kronor av en person med kriminella kopplingar. Räntan var 50 000 kr per månad. Snabbt hade skulden vuxit till 400 000 kronor.
– Jag fick två dagar på mig att fixa fram pengarna. Jag var övertygad om att de skulle döda mig om jag inte betalade.
Den enda tänkbara lösningen hon då såg var att stjäla pengar från patienter på det vårdboende hon jobbade på. Hon visste att hon skulle åka dit men just då tänkte hon bara på att bli av med spelskulden.
När bankens kontrollsystem upptäckte överföringarna erkände Gabriella utan omsvep. Det var en lättnad samtidigt som hon kände skuld och skam.
– Jag går i behandling och har visat att jag inte är oduglig som person. Jag vill börja ett nytt liv men fängelsestraffet kommer inte att hjälpa mig ett dugg, säger hon.