Emilia Hammer, miljösamordnare på kommunen, säger att det nu pågår ett intensivt arbete för att ta fram skötselplaner för kommunens skogar för att gynna cinnoberbaggen, som behöver nyligen döda träd, helst av asp.
Ulleråker är ett område där Upplands landskapsinsekt, cinnoberbaggen, hamnat i fokus. Den starkt hotade skalbaggen kan stjälpa både byggplaner och spårvägsprojektet. Med en konsultrapport i ryggen hoppas kommunen få dispens av länsstyrelsen.
UNT träffar Emilia Hammer, miljösamordnare på kommunen, i den skogsremsa som löper mellan Ulleråker och Dag Hammarskjölds väg. Här har det inte skett något aktivt skogsbruk på länge. Skogen är bitvis snårig och det är en blandning av gamla och nya träd och vi får kliva över några döda stockar som fått ligga kvar.
Emilia Hammer säger att det pågår ett intensivt arbete för att ta fram skötselplaner för kommunens skog för att där kunna gynna cinnoberbaggen.
– Det är viktigt att det inte är en kompensation för en kvalitet som redan försvunnit. Här handlar det om att man ska förstärka på andra platser innan man exploaterar, säger hon.
Till att börja med behöver kommunen dispens för att ta bort träd eller flytta döda stockar längs sträckan där spårvägen är tänkt att gå. Stockar med cinnoberbaggslarver kan då flyttas till andra skogsdungar där det redan finns en bra miljö för skalbaggarna. På längre sikt handlar det om att göra de befintliga skogarna till en bättre miljö för cinnoberbaggar.
Faunadepåer, där man lägger upp stockar där insekter lever, kan vara ett sätt att på kort sikt rädda cinnoberbaggar. Även tall fungerar som värdträd för cinnoberbagge medan björk är sämre.
Brådskan har att göra med att det i stadsmiljöavtalet för spårvägen finns en fast tidsgräns. Senast 2029 måste spårvagnarna rulla i trafik för att kommunen ska få fullt statsbidrag.
De riktigt stora problemen med cinnoberbaggen kommer längre fram i planeringen. Enligt konsultrapporten skulle totalt 21 procent av Uppsalas population av cinnoberbaggar försvinna om all planerad exploatering genomförs. Kommunen och Upplandsstiftelsen, som arbetar med frågan, har ännu inte kommit fram till exakt hur cinnoberbaggens livsmiljöer ska ersättas.
– Vi har en del idéer, säger Gillis Aronsson som jobbar med artskydd på Upplandsstiftelsen.
Mats Jonsell, lektor på SLU, säger att cinnoberbaggen behöver stora skogsområden med äldre träd. "Tillräckligt ofta och tillräckligt tätt ska det blåsa omkull tillräckligt grova träd", säger han.
Mats Jonsell, universitetslektor på Sveriges lantbruksuniversitet, med inriktning mot skogsentomologi, det vill säga skogens insekter, säger att det är ett långsiktigt arbete att gynna cinnoberbaggar.
– Att flytta stockar eller fälla grova träd är som konstgjord andning, eller avlatsbrev där man försöker köpa sig fri. Det cinnoberbaggen behöver är skog som naturligt genererar döda grova trädstammar, helst asp. Det handlar om att det tillräckligt ofta och tillräckligt tätt ska blåsa omkull tillräckligt grova träd, säger han.
Egentligen är Ulleråker ingen särskild hotspot för Uppsalas bestånd av cinnoberbaggar, enligt Mats Jonsell. Att så många fynd gjorts beror mest på att det är där man letat. Han reagerar också på att kommunens rapport fokuserar allmänt på lövskog. Björk, som det år gott om, är inte särskilt bra för cinnoberbagge. Däremot kan tall fungera.
För att bevara cinnoberbaggen behövs ett nätverk av större områden med gammal skog. Några platser han pekar ut som särskilt bra är kanten av Nåsten, mot Hågadalen, och Vårdsätra/Graneberg.
– Det finns flera områden som är under igenväxning med aspar som är kanske 40–50 år. Om de får stå kvar i 50 år till kommer de att vara bra, säger Mats Jonsell.
Och här ligger en stor del av problemet för kommunen. Gammal skog tar lång tid att växa till.
Cinnoberbaggen, Upplands landskapsinsekt, är med på EU:s artskyddslista.
Bekymret är också att cinnoberbaggarna i byggprocessen inte främst är en naturvårdsfråga utan en juridisk fråga. Enligt artskyddsförordningen får man inte skada eller döda ens enskilda individer av de arter som finns med på EU:s lista. Men att fokusera på individer av skalbaggar slår helt fel, enligt Mats Jonsell.
– De där förordningarna är mer skrivna efter en perenn växt som står på samma fläck i årtionden.
Helene Lindahl, artskyddshandläggare på Naturvårdsverket, säger att, även om artskyddet gäller alla individer så ska det inte tolkas in absurdum.
– Det handlar om att man i en miljökonsekvensbeskrivning ska visa att man gjort alla skyddsåtgärder som är rimliga och som gör påverkan på den hotade arten obetydlig. Då kan det innebära att åtgärden inte längre är förbjuden, även om enskilda individer av arten skadas, säger hon.
Slutsatsen från Mats Jonsell är dock att varken byggplanerna i Ulleråker eller spårvägssträckningen egentligen är något allvarligt hot mot cinnoberbaggens överlevnad i Uppsala.
– Men analysen i kommunens rapport tar inte hänsyn till vad som händer i resten av landskapet. Om vi tar små bitar ur nätverket av bra habitat så gäller det att det också förnyas på andra platser om det ska vara hållbart, säger han.