Spårtaxi gick inte som på räls

- Vi har testkört de här dagarna helt utan problem. Trots att vi har låtit det snöa igen helt och hållet på spåret har det ändå varit lätt att komma i gång, säger Jörgen Gustavsson.
Men när vi på torsdagen besöker den 400 meter långa testbanan vid Uppsala biomedicinska centrum i Uppsala går det inte lika smärtfritt.
- Stopp, stopp, stopp, stopp. Slå av limmarna, ropar Leif Åsberg, teknisk konsult, in till kontrollrummet.

"Limmarna" är de så kallade linjärmotorerna som ligger längs hela spåret och alstrar ett magnetfält så att vagnarna kan gå framåt. Spåren slingrar sig två meter över marken och ser snarare ut att höra hemma bland åkattraktionerna på Gröna Lund. Och mycket riktigt är de gjorda av en nöjesfältskonstruktör.
Efter ytterligare några tester ger konstruktionschefen Svante Lennartsson inifrån kontrollrummet klartecken att försöka på nytt.
- Du får slå på limmarna, annars blir det svårt, säger Leif Åsberg och börjar putta på vagnen med all sin kroppstyngd. Vagnen rullar i gång och accelererar till cirka 30 kilometer i timmen men hundra meter in på banan stannar vagnen igen - "tekniska problem". Något som dock inte har med väderleken att göra, försäkrar projektchef Marianne Ogéus.
- Ni skulle ha kommit i måndags i stället, då var det problemfritt, säger hon.

Men 30 minuter och flera försök senare får vi helt enkelt lämna testbanan med svansen mellan benen.
Systemet har utvecklats med tanke på Skandinaviens både kalla och fuktiga klimat och har enligt vd Jörgen Gustavsson de bästa möjligheterna för att klara av snö och is.
- Vi har inga rörliga växlar vilket är en stor fördel vid isbildning, och systemet drivs med linjärmotorer som innebär att vagnen dras fram av motorer. Hjulen är alltså inte beroende av spåren utan kan driva fram trots isbildning. Det är också lättare att bli av med snön på det upphöjda spåret då det lätt kan puttas ner på marken.

Han ser spårtaxin som ett pålitligt, billigt och miljövänligt alternativ till städernas busstrafik men poängterar att det inte handlar om att ersätta dagens kollektivtrafik utan att den ska fungera som ett komplement.
- Vi fokuserar i första hand på att finnas i stadsmiljö eller i områden där många människor rör sig inom korta avstånd. Resans längd kanske bara är tre, fyra kilometer och taxin kan ta hand om transporterna från exempelvis sjukhus, flygplatser och järnvägsstationer.

Enligt Marianne Ogéus är Uppsala en av de kommuner som var intresserade av projektet när näringsdepartementet lät göra en undersökning 2009. Men vänta inte att få åka spårtaxi inom den närmaste tiden. Efter att ett eventuellt kontrakt har skrivits på beräknar Vectus att det tar cirka tre år att bygga ut de första etapperna. När det kan bli verklighet är i dagsläget alltså lika osäkert som både SJ:s och spårtaxins avgångar.

Spårtaxi gick inte som på räls

Kommer framtidens kollektivtrafik att gå som på räls trots snöstormar och isiga spår? Det tror Jörgen Gustavsson, vd på Vectus som under de senaste tre åren har utvecklat den så kallade spårtaxin. Men att få provåka banan visar sig bli svårare än väntat.