För några månader sedan var doktorandstudenten Prashanth Ramachandran på en kurs i Blåsenhus i Uppsala. I tro om att klassrummet skulle vara låst lämnade han sin väska kvar under lunchen. När han kom tillbaka var både den och en annan tjejs väska borta.
– Både min dator, mitt pass och mitt visa var borta. Vi gick båda direkt till polisstationen och anmälde stölden, säger Prashanth Ramachandran.
Många kanske skulle ha nöjt sig med det och låta polisen sköt sitt jobb. Men det gjorde inte Prashanth.
– Jag och den andra tjejen började kolla på Blocket om våra datorer skulle finnas till försäljning där. Om någon stulit dem borde de kunna finnas där.
Det skulle inte dröja länge innan de fick napp. Efter en vecka av frekvent spaning dök en annons upp där båda datorerna fanns till försäljning. I kontakt med polisen fick de reda på att man måste kunna styrka att det verkligen är ens egen dator. Då tog båda sina vänner till hjälp.
– Vi bad våra vänner att mejla säljaren och säga att de var intresserade av datorerna. En av tjejens vänner fick ett svar om att han kunde komma och titta på datorerna samma dag.
Med nedtecknade serienummer begav sig vännen till adressen. Det visade sig vara en lyckoträff. Båda serienumren stämde.
– Polisen kom direkt. Jag vet inte vad som hände sedan, men de tog i alla fall med sig datorerna till polisstationen.
Det här var en månad sedan, den 16 februari. Sedan dess har Prashanth väntat på att få tillbaka sin dator. Från polisen har han fått till svar att det kan ta lång tid, kanske månader, att få tillbaka misstänkt stöldgods.
Stefan Hamnstedt är chef på den enhet där ärendet ska utredas. Han har förståelse för att det inte är populärt att polisen måste hålla misstänkt stöldgods i beslag. Men så här måste det gå till.
– Vi måste utreda ägarförhållandena innan vi kan fatta beslut om att lämna ut datorn. Det kan vara så att den som lagt ut annonsen på Blocket i sin tur har köpt datorn av en annan person. Stulet gods kan vandra vidare jättefort.
Hur lång tid ska man behöva vänta?
– Det kan jag inte säga. När vi tar till exempel en dator eller telefon i beslag försöker vi hantera det med förtur. Men sedan beror det på som händer i övrigt. Hade vi obegränsat med utredare skulle de gå mycket fortare.
Prashanth säger att han förstår att han måste vänta systemets gång. Samtidigt tycker han att det känns onödigt.
– Jag tycker att de borde veta att jag är den som äger datorn. Jag tycker att de borde kunna låta mig använda den medan de fortsätter med utredningen. Jag förstår inte varför de måste ha den där.