Spännande spaning efter guld
Vilken guldrusch! Geologen spurtade över ett kalhygge i Norduppland i jakt på det dyrbara som glittrar och glimmar - UNT följde hack i häl.
Foto: Björn Ullhagen
- Guldet dunstar inte om vi inte hittar det nu. Någon kanske hittar det om två år, eller om 200 år.
Fast nu älgar han i väg över kalhygget i skogarna norr om Österbybruk, med karta, hacka och lätt ryggsäck.
Gruv- och prospekteringsbolaget Dannemora mineral är guldet på spåren. En knapp kilometer norrut har höga halter av ädelmetallen hittats i berggrunden, och någon mil söderut finns guld i jordlagren. Där har bolaget nyligen begärt att få muta in ett område för att kunna fortsätta leta.
Ett vattenfyllt litet gruvhål, förmodligen bara några meter djupt, är första stoppet på kalhygget. Här bröts järnmalm för hundra eller fler år sedan. Resterna ligger i högar runtomkring.
- Här var jag och bankade i går, säger Eric Hegardt.
Den sten som ratades förr är nämligen högintressant i dag. Dålig järnmalm innebär att det finns mer av andra mineraler. Guld, kanske.
Eric Hegardt svingar hackan och hugger ut en bit från en sten han har plockat ur högen. Fotografen reagerar snabbast:
- Där glimmar det!
Guldletande är en skogsaktivitet med inbyggd iver, åtminstone för oss som inte har varit med förr. Eric Hegardt bekräftar att det glimmar - och kommer sedan med dagens tristaste tillägg:
- Men guld glimmar ännu mer.
Det gula i det här fallet är kopparkis, som består av järn, svavel och koppar. Och det är så intressant det kan bli. Guldet i trakten syns inte med blotta ögat, men förekommer ofta med sulfider, som till exempel kopparkis. Det är sulfiderna som är förklaringen till att järnmalmen inte har kunnat säljas utan ligger kvar i skogen.
Eric Hegardt hugger till en mindre stenbit, stoppar den i en pappåse som han märker och packar ned i ryggsäcken. En klar förhoppning om guld, men frågan om han tycker att guld är mer spännande än annat som finns i berggrunden skojar han bort.
- Att vara geolog i guldbranschen betyder att jag kan köpa slokhatt och läderbyxor ...
För dagen är han omytiskt klädd i en vägverksorgange väst med gula reflexer.
Och när han sedan säger att "guld är häftigt", syftar han främst på den yrkesmässiga utmaningen.
- Guld finns där man hittar det.
Lättare än så är det inte. Proverna som tas måste skickas på analys till Kanada. Andra metoder för att spåra guld är att mäta magnetfält och markens ledningsförmåga. Eric Hegardt fördjupar sig också i gamla handlingar där området har kartlagts av någon som inte hade en tanke på guld.
Nästa stopp, Johannagruvan, ligger inne i skogen. Det här gruvhålet är djupare och bredare än det förra, och stenhögarna ovanför har inte undersökts. Eric Hegardt tar på sig skyddsglasögonen och svingar hackan igen. Flisorna flyger, och ryggsäcken fylls med sten som har spår av gulgrön kopparkis och champagnefärgad magnetkis.
- Den är alldeles full med sulfider! Det ser väldigt lovande ut, det blir en diger provtagning här.
Förmodligen går guldet i ett stråk i området, på samma sätt som järnmalmen. En grundteori är att inlandsisen har skrapat upp bergrund och fört den med sig söderut. Hittas det då guld i moränen bör det ha kommit från en bergrund norröver. Tecken finns på att så kan vara fallet i Norduppland.
- Men som geolog bli man ofta förvånad. Vi har alldeles för glesa prover för att kunna säga något om riktningen. Vi ska ta tätare prover.
När Eric Hegardt började läsa geologi för omkring tio år sedan fick han höra att han utbildade sig för - tja, ett jobb på Pågen. Den heta råvarumarknaden och gruvboomen har fått arbetsmarknadsläget att svänga. Eric Hegardt har planerat en framtid som forskare, men hans avhandling om den västsvenska berggrunden får ligga till sig ännu ett tag. Han har fullt upp på jobbet i östra Bergslagen.
- Vi har bara börjat krafsa på ytan.
Så jobbar vi med nyheter