Sandra Onella, 30 år, läser till personalvetare på Uppsala universitet. Hon bor i Farsta utanför Stockholm så när tågen inte går som de ska blir det många timmar i kollektivtrafiken.
Sandra Onella har slutat dricka kaffe på morgonen. Hon pluggar till personalvetare och pendlar till Uppsala från Farsta utanför Stockholm. Hon vill inte riskera att bli stående kissnödig på en kall perrong om tågen inte går som de ska.
Som UNT skrivit har över hälften av SJ:s tåg mellan Stockholm och Uppsala ställts in från och med 10 december förra året till 16 januari.
– Om jag hade vetat att det skulle bli så här med pendlingen, så hade jag aldrig börjat läsa i Uppsala. Jag sålde bilen och tänkte att tåget var bättre för då skulle jag kunna plugga när jag åker. Men allt som inte funkat i trafiken gör mig så stressad att jag inte kan läsa, jag bara sitter och är trött och uppdaterar olika reseappar, säger Sandra Onella.
Vid sidan av att kaoset i tågtrafiken påverkar hennes mående, så påverkar det även hennes studier. Hon har missat två tentor på grund av förseningar och inställda tåg och kommit så sent till föreläsningar att de nästan varit slut när hon väl kommit fram.
Sandra Onella, som pendlar för studier i Uppsala, tycker att pendlandet är en besvikelse. Hon trodde att det skulle funka smidigt med avståndet mellan Stockholm och Uppsala. Det gjorde det inte.
– Nu får jag göra omtentor samtidigt som de nya kurserna börjar. Jag försöker göra mycket på distans för att slippa pendlingsstressen, mina klasskompisar spelar in vissa föreläsningar med telefonen för att jag ska slippa åka, men jag missar ju gruppdiskussioner och studiekamrater om jag bara pluggar på distans.
Har du med dig något särskilt i din väska som gör det lättare om du fastnar i tågtrafiken?
– Jag har alltid med mig bars och frukt och något att dricka. Får jag för lågt blodsocker mår jag dåligt. Men jag har blivit bättre på att stå ut med hunger.
Gustaf Klarin, som är reporter på Vetenskapsradion, är en garvad pendlare efter 15 år mellan Stockholm och Uppsala.
Omgiven av ett par gummistövlar, två väskor och en cykelhjälm sitter Gustaf Klarin och äter en banan på tåget mot Stockholm. Han är reporter på Vetenskapsradion på Sveriges Radio i Uppsala och bor i Stockholm. Han har pendlat i 15 år och tackar pandemin för att han numera kan jobba på distans några dagar i veckan.
– Jag hade en mardrömsdag innan jul. Tåget var försenat till Uppsala på morgonen, när det kom somnade jag och vaknade upp i Tierp. Tåget tillbaka från Tierp var också försenat, så jag kom väldigt sent till jobbet. Samma kväll när jag skulle åka hem var tåget till Stockholm försenat, så jag missade min 7-årige sons julavslutning. Han skulle sjunga.
Gustaf Klarin är en erfaren pendlare, som är van att fastna i trafiken. "Jag har mitt liv med mig i min väska", berättar han.
Eftersom han inte pendlar varje dag, och för att han kan jobba på tåget, är han inte jätteupprörd över alla förseningar.
– Jag kan ju bli arg när jag ska hämta på fritids, men jag har också förståelse för att tågen har så komplexa system och att det är så mycket underhåll som inte gjorts på decennier.
Femton års pendlande har också lärt honom att bära med sig allt innanför skalet. I hans väska ligger tandborste, pass, nötter, frukt och självklart datorn.
Gustaf Klarin, som är journalist på Sveriges Radio, är tacksam för att han har ett jobb där han kan använda tågtiden till att jobba.
Isabella Lepore kommer ut från tågtoaletten med en sminknecessär i handen. Hon sparar lite tid på morgonen när hon sminkar sig på tåget från Stockholm till Uppsala. Sedan i augusti pendlar hon mellan Stockholm och Uppsala eftersom hon gör sin AT-tjänst till läkare på Akademiska.
– Jag måste göra det här i 18 månader, men jag tror inte att jag orkar med det här så länge eftersom tågen aldrig går som de ska. Så jag funderar på att flytta till Uppsala.
Isabella Lepore trodde att det korta avståndet mellan Stockholm och Uppsala skulle gå smidigt att överbrygga, men kaoset i tågtrafiken har gjort att hon ständigt kommer för sent till jobbet och det tär på humör och ork.
Isabella Lepore gör sin AT-tjänst på Akademiska och bor i Stockholm. Hon tröstar sig med SJ-bingo alla de gånger de sena eller inställda tågen förstör hennes vardag.
– Jag har blivit en person som klagar till alla jag känner. Ibland när jag slutar klockan 22 och ska jobba morgon nästa dag, sover jag på sjukhuset för att slippa riskera att förseningarna gör att jag inte hinner sova ordentligt.
En strategi hon använder sig av för att slippa bli bitter är att försöka få tillbaka pengar från SJ och Mälartåg vid förseningar samt att spela SJ-bingo. En sajt som en prövad pendlare skapat där den som råkat ut för flera förseningar i rad kan få bingo.
Cecilia Drakenberg jobbar inom biotech på ett litet företag där hon och hennes kollega som bor i Uppsala har delat upp pendlingen. De tar två dagar var för att ingen av dem ska behöva bli utsliten.
Cecilia Drakskog står i en av Mälartågs vagnar på väg mot Stockholm. Det är för mycket folk för att hon ska få en sittplats. Normalt åker hon SL-pendeln mellan Stockholm och Uppsala, men förra veckan blev hon avslängd i Rotebro, så nu vågar hon inte längre ta pendeln till och från jobbet i Uppsala.
– Det kom inga nya tåg och jag bor i Bagarmossen, så jag fick ta mig hem med olika lokalbussar och tunnelbana. Hela hemresan tog fyra timmar.
Hur påverkar de icke-fungerande tågresorna ditt liv?
– Jag har alltid med mig dricka och ser till att telefon och dator är uppladdade så att jag ska kunna jobba om jag fastnar i trafiken. De dagar jag pendlar kan jag inte träna eller träffa vänner. De skrattar när de förstår att det är en Uppsala-dag och så ställer vi in planerna.
Roberto Espinosa pendlar mellan hemmet i Tumba utanför Stockholm och jobbet som betongläggare i Gottsunda varje dag.
I vagnen intill sitter en man med rakat huvud, militärbyxor och blicken ut genom tågfönstret. Roberto Espinosa pendlar mellan hemmet i Tumba utanför Stockholm och jobbet som betongläggare i Gottsunda varje dag. Resan tar 2 timmar och 45 minuter i enkel riktning. Om allt går som det ska. Ofta går allt inte som det ska.
– Jag tar nattbussen från Tumba klockan 03.42. Då kan jag ta första tåget som går 05.11 från Stockholms Central. Om det går som det ska hinner jag med bussen 06.00 till Gottsunda. Den är framme 06.25 och jag börjar jobba 06.30.
Hur lång tid kan dina resor ta om tågen inte går som de ska?
– En dag nyligen tåg jag tåget 16.11 från Uppsala. Förseningarna gjorde att jag var hemma 21.30. Jag betalar 2 420 kronor i månaden för ett Movingokort. Det är förjävligt att betala så mycket för något som fungerar så dåligt.
Över hälften av SJ:s tåg som skulle ha gått mellan Stockholm och Uppsala sedan den 10 december förra året har ställts in.
Roberto Espinoza är egentligen elektriker, men lågkonjunkturen i branschen gör att han får ta de jobb som finns. Sedan i juni jobbar han för byggföretaget In3prenör som bygger nya Gottsundaskolan. Att resa långt och jobba med något han är överkvalificerad för tycker han inte är ett problem.
– Jag är 58 år. Många unga i byggbranschen klagar över att de inte har jobb. Men om man är beredd att resa och går ner i kompetens då finns det alltid jobb. Trots att jag reser så här många timmar varje dag är det värt det för att tjäna pengar så man kan ha ett bra liv. Och jag har bra kollegor.
Vad gör du alla timmar du pendlar?
– Jag har alltid en bok med mig. Dikter läser jag gärna och just nu läser jag "Palme – Ett liv i bilder" av Henrik Berggren. Och så har jag alltid med mig något att äta, juice, en extra tröja, strumpor och kalsonger om jag skulle bli tvungen att sova på jobbet. Än har det inte hänt, men man måste vara beredd.