Ann Edner, barnläkare på Akademiska sjukhuset, genomförde namnceremonin tillsammans med Edit Strindlund, 11, som hjälpte till som assistent.
– Härmed får du namnet Mumin, säger Ann Edner, forskare vid Uppsala universitet och barnläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, och håller upp en lurvig liten valp som precis har fått sitt namnhalsband.
Det är en ny kull med labradoodle-valpar som har blivit tillräckligt gamla, nämligen sju veckor, för att namngivas. Fyra valpar ska sedan påbörja sin träning att bli sjukhushundar på Akademiska sjukhusets barnavdelning.
– De andra tre valparna blir privathundar och har redan hittat sina hem, säger Ann.
Akademiska sjukhuset lade för någon månad sen upp en namnomröstning på Instagram. Förra årets kull döptes efter Disney-tema, och årets kull döps efter Mumin-tema.
– Vi fick in hundratals namnförslag. Jag visste inte ens att det fanns så många Mumin-karaktärer, skrattar Ann.
Det är den första officiella namngivningsceremonin som hålls, eftersom det var restriktioner under förra året.
– Vi hade en liten ceremoni utomhus, men då fick ju nästan ingen komma, säger Ann.
Mamma Liona vilade tryggt bredvid hundtränaren Fanny Ihrfors genom hela ceremonin.
Nu sitter ett 40-tal i publiken i Rosénsalen. Det är hundinstruktörer, läkare, sjuksköterskor, barn, föräldrar och annan personal. En som har kommit för att hjälpa till under ceremonin är Edit Strindlund, 11.
– Det är verkligen jättekul att få vara med och namnge dem. De är så himla gulliga, säger hon.
Namnen som till slut valdes ut är: Knyttet, Mymlan, Too-ticki, Snorken, Lilla My, Sniff och Mumin. De som nu ska påbörja sin träning är de fyra förstnämnda.
– De har först genomgått noggranna mentala valptester. Till exempel kan de inte vara rädda. De ska också visa intresse för att apportera, och mycket mer, berättar Ann.
Här har lilla Knyttet precis fått sitt namnhalsband och namngivningsbevis. Alla valparna döptes till namn med Mumin-tema.
De som genomför träningen heter Nina Cooper och Fanny Ihrfors, hundinstruktörer på Akademiska sjukhuset.
– Det är en grundlig och gedigen träning som de ska genomgå. De kommer inte att vara helt klara förrän om två år, berättar Nina.
Alla valparna väntade otåligt på att bli namngivna.
Märker ni av någon skillnad sedan ni började med sjukhushundar?
– Ja, jättestor skillnad. Alla möten med barnen är ju planerade, och de som vill träffa hundarna blir oftast väldigt glada och lugna, säger Fanny.
Finns det några risker?
– Vi följer de riktlinjer som Anns forskarteam tagit fram och då är det patientsäkert att ta in en certifierad sjukhushund.
Tre av valparna kommer man så småningom kunna träffa på Akademiska, och Snorken kommer att ta hand om vuxna patienter i Örebro.
"Hundarna hjälper inte bara barnen som är sjuka, de kan även hjälpa syskon som kanske också har det jobbigt", säger Edit Strindlund. På bild är lilla Snorken.