Johan Ståhl har svårt att tänka sig att bo i någon annan stad än Uppsala, bland annat för sonen Dantes skull. "Jag älskar Uppsala. Det är en liten storstad, nära till allt. Men det viktigaste är ändå energiinjektionen som studenterna ger. De är positiva, förväntansfulla, har flamsiga nollningsritualer. Den där gnistan! Tanken att allt är möjligt."
Johan Ståhl har inte riktigt landat än. Han är energisk. Pratar mycket, skrattar mycket. Veckan efter vinsten i TV4:s Talang har varit som en torktumlare.
– Det är som en film där allting bara går i ett. Jag har hållit på i 27 år men det här blev det definitiva genombrottet. Jag sover dåligt för hjärnan går på högvarv, säger han.
Klockan på Stora torget där vi precis träffats visar två minuter över nio. Medan vi tar Östra Ågatan på väg mot någon solig plats vid ån berättar Johan Ståhl att lägenheten på Kapellgärdet är full med blombuketter. De stora väskorna proppade med rekvisita från Talangfinalen står ouppackade i hallen.
En massa rekvisita? Han skrattar åt min lite förvånade min.
– På scenen verkar det som att det är så lite saker, men jag hade dubbletter till allt. Även om skickligheten sitter i fingrarna så är det här en materialsport. Om nåt skulle hänt med grejerna hade jag inte längre mitt nummer och då är tusen timmars arbete borta.
Varje morgon har han gått in på nätet och dubbelkollat att han verkligen vunnit.
– Den här akten är så svår! Det kan bara göras en gång och risken att nåt skulle gå fel var jättestor. Hade jag, Bert eller någon i juryn blivit sjuk hade det varit kört.
För er som inte såg Johan Ståhls finalnummer: det kan kanske beskrivas som en magisk saga där han som trollkarl redan förutspått hur de fyra jurymedlemmarna skulle agera. Som att Sarah Dawn Finer skulle välja Bert Karlsson bland 150 andra kändisar och att Edward af Sillén skulle välja lejon när han ombads tänka på vilket djur som helst. I numrets grande finale står plötsligt ett lejon bakom juryn – och när det sliter av sig huvudet visar det sig vara Bert Karlsson.
– Ja det ögonblicket är väldigt roligt. Sarah Dawn Finers reaktion är obetalbar, säger Johan Ståhl och skrattar.
Hur många är det som undrat hur du gjorde?
– Jomen en hel del såklart. Men många har också velat berätta om sin upplevelse: hur laddade och nervösa de var, hur de skrek när jag vann. Och hur de inte fattar hur jag kunde veta att Edward skulle välja lejon.
Ja ... hur kunde du veta det?
– Ja, hur? Det är jättekonstigt, säger Johan Ståhl retsamt.
Vi har satt oss på en träbänk i parken nedanför Gotlands nation. Solen glittrar i ån och Kvarnfallet dånar ett stenkast bort. Johan lutar sig bakåt och konstaterar leende att det här är en av hans favoritplatser i Uppsala. Utsikten härifrån påminner om sånt han gärna minns. Saluhallen där han uppträtt en massa gånger. Upplandsmuséet där han för några år sedan satte upp en magiutställning som han blev otroligt nöjd med. Och så Domkyrkan, som han kallar en magisk plats.
– Jag är inte kristen, men där finns en stark kraft för återhämtning. När jag jobbar tills jag känner blodsmak i munnen och inte kan sova på nätterna går jag till Domkyrkan och samlar energi.
– Och bakom den ligger Helga trefaldighetskyrkan, där jag och min fru Helena gifte oss.
Johan Ståhls finalnummer består bland annat av Bert Karlsson i en lejondräkt, till juryns stora häpnad. "Sarah Dawn Finers reaktion är obetalbar", säger Johan Ståhl.
Talangvinsten är Johan Ståhls mest publika seger. Men sedan tidigare kan han ståta med brons och silver i trollkarls-VM och han är såväl nordisk som svensk mästare i trolleri. 2009–2013 turnerade han jorden runt. Han satte upp shower i bland annat Hollywood, Las Vegas, Tyskland, Frankrike och Japan. Superkul alltihopa.
Men så en kväll på ett hotellrum i Sydkorea fick han plötsligt nog.
– Jag kände att allt jag gjorde var Johan Ståhl hit och Johan Ståhl dit. Där på rummet bestämde jag mig för att göra något som är större än mig själv. Något som jag är stolt över på dödsbädden.
Sagt och gjort. När han kom hem till Uppsala igen inledde Johan Ståhl arbetet med att skapa en högskoleutbildning för magi, som 2014 blev verklighet på Dans- och cirkushögskolan i Stockholm. Parallellt drog han igång festivalen Uppsala magic & comedy. En festival som nu blivit så etablerad att det bland trollkarlar räcker med att säga "Ska du till Uppsala i år?" för att veta att det är den som åsyftas.
Johan Ståhl har fler drömmar för hemstaden.
– Jag vill göra Uppsala till norra Europas magihuvudstad. Jag skulle vilja att fanns magiutbildning i Uppsala som var integrerad med nationslivet. Man studerar, sedan går man ut på nationerna och testar tricken i praktiken.
Johan Ståhl har jobbat som professionell trollkarl i många år. Några har undrat om man då inte är överkvalificerad för TV4:s Talang, men programmet är öppet för allt från nybörjare till fullfjädrade proffs. Eftersom pandemin innebar att Johan Ståhl i praktiken blev arbetslös kände han att Talang var en bra utmaning att anta.
Johan Ståhl har svårt att tänka sig att bo någon annanstans här i Uppsala, staden där han föddes och växte upp. Samma lyckliga barndom som han hade här vill han ge sin sexårige son Dante.
– Jag älskar Uppsala. Det är en liten storstad, nära till allt. Men det viktigaste är ändå energiinjektionen som studenterna ger. De är positiva, förväntansfulla, har flamsiga nollningsritualer. Den där gnistan! Tanken att allt är möjligt.
Tron på alltings görlighet är en ledstjärna han själv lever efter. Han konstaterar med ett stort skratt att han är "en positiv liten skit". I stället för att deppa ihop när pandemin slog till och han i praktiken blev arbetslös anmälde han sig till Talang.
– Jag hade kunnat dricka rödvin och kolla Netflix hela dagarna. I stället la jag all min tid på att harva inför Talang. Jag skapade finalnumret innan jag sökte, visste precis hur jag ville att det skulle vara. Frågan var sedan bara hur jag skulle ta mig till finalen.
Svaret blev ett auditionnummer där han lägger in ledtrådar till finalnumret, men som framför allt är en uppvisning i kortmanipulation. Han tycks trolla fram kort ur tomma intet.
Här har Johan Ståhl har precis inlett sitt finalnummer inför juryn. "På scenen verkar det som att det är så lite saker, men jag hade dubbletter till allt. Även om skickligheten sitter i fingrarna så är det här en materialsport. Om nåt skulle hänt med grejerna hade jag inte längre mitt nummer och då är tusen timmars arbete borta."
– Jag började sent med kortmanipulation. Först kände jag att det var fysiskt omöjligt, men efter några hundra timmar började det kännas bra. De flesta kortmagiker har kavajer och långa skjortärmar. Men jag hade en idé om att inte ha kavaj utan bara ha en uppkavlad skjorta.
Jag kan inte låta bli att fråga: varifrån kommer korten? Johan svarar återigen med ett skratt.
– Det finns två sorters människor i publiken. De som lutar sig tillbaka och njuter av att få uppleva en magisk värld. Så är min fru, hon har aldrig frågat hur jag gör. Och så pussellösarna som lutar sig fram och vill avslöja tricket – men vi startar inte på samma plats, jag ligger ju hundratals eller tusentals timmar före.
– Själv kan jag vara bådadera. Det bästa jag vet är att bli lurad.
Johan Ståhl fick upp ögonen för trolleri på allvar i tonåren. Men enligt honom var han definitivt ingen talang. "Jag var verkligen dålig när jag började. Så jag har fått jobba hårdare än alla andra", säger han.
Det kan se ut som att en trollkarlsshow är en enmansföreställning. Men så är det inte. Inför Talang tog Johan Ståhl hjälp av fyra vänner: Uppsalaunderhållaren Jacke Sjödin, pianisten Sanna Hodell, mentorn Tim Star och mentala coachen Johan Wellton.
Hur hittar du inspiration till alla nummer?
– Min allra största inspirationskälla är världsmästaren Yu Ho-Jin, den bästa kortmanipulatören i världshistorien. Han ringde mig fem dagar innan finalen, facetime från Korea, och sa att min audition-akt var fantastisk och önskade mig lycka till inför finalen. Ja herregud ... du förstår att jag inte kan sova.
Det enda stället i världen där Johan Ståhl inte tänker på jobbet är i sommarstugan i Såglandet i Norduppland. Där går han runt och bygger drömprojekt. Som den sju meter höga träkojan till sonen Dante eller den eldrivna fikaflotten med loungedel. En ekologisk badbar damm med vattenfall är också påbörjad, än så länge i form av en gigantisk grop i gräsmattan.
– Att vara i stugan är min terapi. Där gör jag sådant som varar. Annars skapar jag ju bara upplevelser, som sedan bara finns i folks medvetande.
Johan Ståhl har fortfarande svårt att förstå att han verkligen vann Talangfinalen. "Risken att nåt skulle gå fel var jättestor. Hade jag, Bert eller någon i juryn blivit sjuk hade det varit kört", konstaterar han.
Johan Ståhl tystnar och spanar bort mot kebabvagnarna på andra sidan ån.
– Ska vi kanske äta lunch? Jag gör av med så mycket energi när jag är såhär uppe i varv.
Medan vi sneddar över Dombron berättar Johan Ståhl hur han vaknar varje natt prick klockan tre. I natt också.
– Jag hade kommit på ett nummer att uppträda med i det amerikanska trolleriprogrammet Fool us. Så jag skrev ner det.
Du vaknar och har kommit på numret i sömnen?
– Ja. När jag är vaken pladdrar jag ju på hela tiden som du märker, så den där kreativa lugna sidan tar plats på natten.
Efter 27 års arbete slog Johan Ståhl igenom i Talang och blir nu igenkänd på gatorna. "Men kändisskap har aldrig varit målet. För mig är ödmjukhet otroligt viktigt och jag har sagt till min fru Helena att om jag någon gång seglar iväg ska hon sparka mig så hårt på smalbenet hon bara kan."
När vi satt oss ner på en bänk med varsin falafel berättar Johan Ståhl om de närmaste framtidsplanerna: En digital magishow på Reginateatern och en kommande turné tillsammans med Jacke Sjödin.
Och nånstans där i framtiden finns tankarna på ett VM-guld.
– Jag har kommit trea och tvåa, så är jag med finns det bara en position jag är intresserad av. Men jag kommer att behöva lägga tre års hårt arbete på det. Vinner man förväntas man sedan åka ut i världen och just nu vill jag göra Sverige, för min och för min familj skull. Jag vill vara en närvarande pappa. Men säg om kanske ... sex år? Ett VM finns kvar i mig.