Soppmässa öppen för alla
Ljuvliga dofter tränger sig ut genom dörrarna på Samariterhemmets kyrka. Det är torsdagskväll och dags för soppmässa.
Björn Fredlund får mat av Klara Henriksson. I bakgrunden Hanna Larsson och Cecilia Ralfe.
Foto: Hans E Ericson
- Under måltiden brukar jag sitta i trappen utanför matsalen, till hands om någon vill prata om något, berättar komminister Carin Åblad Lundström.
Hon drog hon i gång soppmässorna 2003 tillsammans med en konfirmandgrupp hon hade. Detta i samarbete med Stadsmissionen. Då var hon glad om det dök upp ett trettiotal gäster. Nu är antalet mångdubblat. Runt ett nittiotal personer räknar de med ska komma.
Ett femtontal volontärer är engagerade i arbetet just denna kväll. Allt arbete är frivilligt och det kan vara lite olika vilka som kommer och när de kommer under kvällen.
I kapellet håller Lovisa Falkenberg och Madeleine Magnusson på att ställa i ordning.
- Jag tycker om att vara volontär här. Man får träffa så många olika människor, krav och press som kan finnas utanför försvinner, säger Madeleine Magnusson.
Stolarna flyttas om lite. En del av gästerna har svårt att sitta och det ska kunna gå att röra sig i rummet för den som vill det. På golvet ligger ett kors, format av gatsten. I mässritualen ingår att besökarna kan få tända ett ljus där och att de kan "lämpa av sig det som tynger", symboliserat av en gatsten.
Cecilia Ralfe har varit volontär i ett halvår. Hon fick tipset om verksamheten av en svägerska som är engagerad.
- Det är ett annorlunda jobb, med en trevlig och tillåtande stämning. Alla volontärer får göra insatser efter förmåga, säger hon.
I bakgrunden börjar volontärernas samling. Den inleds med att var och en får säga sitt namn. Sedan får man prata om sina farhågor inför kvällen parvis och efter en kort bön delas arbetsuppgifterna ut.
- Det enda problemet med det är att alla vill vara i köket hela tiden, därför att det är där det pratas mest, säger Cecilia Ralfe.
Allt sker enligt samma ritual, varje torsdag.
- Vi vill skapa en stämning av gemenskap, hopp, meningsfullhet och trygghet. Det verkar som att det fungerar. Vi har faktiskt aldrig haft något bråk härinne. Många av de tunga missbrukarna kan bli som väluppfostrade barn runt matborden, säger Carin Åblad Lundström.
Så har klockan blivit sex, dörrarna har låsts upp för gästerna och snart ringlar kön lång till serveringsbordet. Hans Brunnberg har fått sin tallrik och sitter nöjt och tuggar kyckling.
- Hit går jag för att få gemenskap och så mycket kristet stoff som möjligt. Maten är god också, säger han.
- Det är sjysst att det här stället finns. Hit brukar jag gå för att träffa mina kompisar, säger Björn Fredlund vid ett annat bord.
Efter mässan blir det kaffe och Linnébullar. Ungefär tre timmar tar den och efteråt får de som vill och behöver sova på Sagahemmet.
Så jobbar vi med nyheter