När Jan-Erik Eriksson, eller Janne som han presenterar sig själv som, ska åka på sin runda för att hämta några sopkärl med restavfall möts han av en irriterad kvinna som anser att han inte bör köra på den gatan just då.
– Det är en omöjlig ekvation. Vi ska tömma men inte synas, säger Janne.
Han berättar att de flesta han möter är trevliga, men ibland händer det att händer folk klagar på sopbilens olägliga placering. Ofta blir stressade bilister irriterade.
Janne har jobbat som miljöarbetare – mer känt som sophämtare – på Urbaser i fyra år. Han trivs med att köra själv och sjunga med till radion. Företaget samarbetar med Uppsala vatten och hämtar det kommunala avfallet, det vill säga rest- och matavfallet hos hushåll och verksamheter.
Så vad slänger Uppsalaborna?
– Allt möjligt. Förutom det vanliga finns det många som ställer ut gamla möbler i avfallsrummen istället för köra iväg dem själva. Det märkligaste är att jag sett döda djur i soporna några gånger. Oftast gnagare, men också någon katt.
De flesta av företagets bilar har två fack – ett för restavfall och ett för matavfall. Janne kör en mindre bil med endast ett fack, vilket innebär att han åker fler vändor då bilen rymmer mindre och för att han måste dela upp arbetet. Först hämta in restavfallet och sedan matavfallet. Men den mindre bilen är användbar vid tömning av sopkärl som är placerade mer svåråtkomligt, som i en smalare gränd.
Restavfallet töms på Vattenfalls anläggning i Boländerna, där stora högar restavfall ständigt blir större. Bilarna vägs vid både in- och utpassage för att se hur mycket sopor som töms.
Har avfallsmängden förändrats något sedan du började arbeta?
– Nej inte så mycket, det är inte märkbart mindre i alla fall.
Janne tycker inte heller att det har blivit en större skillnad i och med den nya avfallstaxan som kom vid årsskiftet, och höjdes med 35 procent. Bilen som han kör tar två ton sopor i en körning, men de stora bilarna tar upp mot tio ton.
När bilen ska hämta matavfallet behöver Janne vid ett tillfälle avstå från att tömma kärlet eftersom det är fullt med förpackningar och inte mat. Det rapporterar han direkt till Uppsala vatten.
– Nationer och restauranger är nog de som skulle behöva bättra sig mest när det gäller sopsortering.
Vad tror du skulle krävas för att man ska sortera bättre?
– Kanske en ordentlig straffavgift. Men jag tror inte alltid att information kring sortering når folk.
Janne tror att äldre människor kanske inte får eller vet hur de ska finna information som finns tillgänglig digitalt. Ett exempel är att många slänger jord och blommor i matavfallet.
– Förut hette det ju kompost, och jag tror inte folk förstår att man numera inte kan slänga jord och liknande i matavfallet. Men när jag påpekar det är det många som svarar att de alltid har gjort det. Sådana saker kanske behöver förtydligas.
Men även om alla inte är medvetna om exakt vad som bör kastas i matavfallet, förklarar det enligt Janne inte den stora mängden förpackningar som slängs i fel sopkärl.
– Jag tror också att många är lata och tycker att det är omständligt att sortera. Om man inte vet kan man kolla upp det.
Trots den fräna lukten på Uppsala vattens anläggning på Kungsängens gård säger Janne att den är mildare än vanligt. Där töms matavfallet, och omvandlas till biogas som används som bränsle för bland annat kommunens bussar.