Sonja blir kvar i familjen
Lindvalls kaffe ska riva tegelbyggnaden som vetter mot Strandbogatan. Längst upp på ena gaveln sitter neonskylten med kvinnan och kaffekoppen. På kvällen lyser hennes röda läppar och gyllene hår som ett igenkänningstecken för Uppsala. Men hur ska det gå för henne?
Var fanns hon förra gången?
-Då satt hon på byggnaden intill Kungsgatan men på gaveln så hon syntes riktigt tydligt från stan. Men när vi byggde nytt kom hon att hamna skymd bakom skorstenen och skulle utsättas för rök.
Var ska ni sätta henne den här gången?
-Det vet vi inte ännu, men hon ska naturligtvis få en plats där hon också syns bra.
Har hon något namn?
-Ja, hon heter Sonja. Det var en reklamkille som älskade henne som kom på det och sedan dess kallas hon det.
Har Sonja någon förebild, någon i släkten eller så?
-Nej, inte vad jag vet.
När kom hon till er?
-Det var någon gång efter kriget. Vi hade byggnaden klar och skulle starta verksamheten men blev försenade på grund av att Hitler hade andra planer för företaget som tillverkade maskinerna. Han tog deras kunskaper i anspråk till annat än att tillverka kafferostningsmaskiner.
Vad tycker du om Sonja?
-Jag gillar henne! Och hon är fantastisk när hon lyser på kvällen. Vi har renoverat henne många gånger och det är fruktansvärt dyrt.
Vad pågår i huset som hon pryder och som ska rivas?
-Just nu använder vi det som lager. Men där har varit en massa andra verksamheter genom åren. Vi har tillverkat marsipan, mandelmassa och andra råvaror till konditorier, där har varit mekanisk verkstad och vid mitten av 1980-talet tillverkade vi mesk för sportfiskare, ja det låter konstigt men det är ett populärt bete i Europa.
Så jobbar vi med nyheter