Skolinspektionen har nu slagit fast att ansvariga vuxna borde och kunde ha gjort mer.
Ilska, sorg och uppgivenhet fyller föräldrarna Lena och Hermann Opgenoorths vardag. I fyra år har de kämpat för att deras son inte ska mobbas i skolan. Fyra år utan framgång.
Kränkningarna började redan när pojken gick i lågstadiet i Ramstaskolan. Föräldrarna fick dock inte reda på det genom personalen, utan via andra barn.
– Det var några grannpojkar som lekte med vår son som sa att han var mobbad i skolan. Det kändes helt fruktansvärt att få reda på det på det sättet, säger Lena Opgenoorth.
Det visade sig att sonen regelbundet utsattes för kränkande behandling, både fysiskt och psykiskt. Under två år hade Lena och Hermann Opgenoorth ett otal kontakter med skolan utan att sonens situation löstes. Då anmälde de skolan till barn- och elevombudsmannen, Beo, som är en del av Skolinspektionen.
BEO konstaterade att Ramstaskolan borde ha agerat starkare och gav skolan en anmärkning. Sonen orkade dock inte längre gå kvar utan bytte till Valsätraskolan.
Redan dag ett berättade Hermann och Lena Opgenoorth för Valsätrapersonalen om vad deras son utsatts för tidigare. Ändå dröjde det inte länge förrän pojken började mobbas igen.
Men inte heller den här gången fick föräldrarna vetskap om kränkningarna genom skolan.
– Vi hade frågat vår son om det var någonting fel, men han sa nej. Han säger ingenting därför att han vet hur ledsna vi blir. Skolan sa ingenting heller utan vi fick höra det av andra föräldrar som hade fått reda på det genom sina barn, säger Lena Opgenoorth.
Precis som tidigare utsattes pojken, som då precis hade börjat mellanstadiet, för både psykiska och fysiska kränkningar. Bland annat blev han slagen, utfryst, han fick huvudet nedtryckt i marken och grus kastat på sig. Han kallades nedsättande namn och vid ett tillfälle skrek en annan elev upprepade gånger att denne skulle mörda pojken.
– Det är fruktansvärt. Det saknades en sammanhållen plan att hantera de här kränkningarna. När några av barnen slutade så tog andra elever vid, säger Hermann Opgenoorth.
Efter mängder av samtal med skolan som familjen beskriver som fruktlösa, anmälde de till slut även Valsätraskolan till Beo som nu slagit fast att skolan vetat om mobbningen men inte gjort tillräckligt för att få stopp på den. Skolan har nu tre månader på sig att visa hur de åtgärdar bristerna.
Hermann och Lena Opgenoorth ser beslutet som en upprättelse. För sonen, som har bytt skola igen och trivs bra bland sina nya klasskamrater, är lidandet dock inte helt över.
– Han har svårt att sova och har ofta ont i magen. När beslutet mot Valsätraskolan kom väcktes minnena till liv och han började må dåligt igen, säger Hermann Opgenoort.
Tomas Rylander är rektor vid Valsätraskolan. Hans bild av hanteringen av mobbningsfallet stämmer inte överens med föräldrarnas.
– Jag tycker att helheten från vår sida känns orättvis. Jag är samtidigt inte stolt över hur det blev för den här pojken men vi lägger ner vår själ och vårt hjärta för att elever ska ha det så bra som möjligt.
Men barn- och elevombudets utredning visar trots allt att ni inte gjorde tillräckligt för den här pojken, hur ser du på det?
– Jag har inte förnekat att vi inte fick slut på det här tillräckligt ordentligt och tillräckligt snabbt. Men om man ska tolka Skolinspektionen så valde de i det här fallet att inte ställa ett skadeståndsanspråk och utifrån det kan vi tolka att de inte såg att det fanns tillräckligt med grund för det vilket är positivt.
När ansvariga vid Skolinspektionen får reda på rektorns svar blir de förskräckta.
–Det är en fullständig misstolkning att se det se det som någonting positivt att vi inte utkräver skadestånd. Det föreläggande som huvudmannen i det här fallet har fått emot sig är det allvarligaste man kan få. Bristen är oerhört stor och bedrövlig. Skolan har inte klarat av att göra sitt arbete, säger Carl-Gustav Sidenqvist, skolexpert och beslutsfattare vid Skolinspektionen.