Videon är inte längre tillgänglig
Ett tåg av paraplyn ringlar sig igenom Uppsalas stadsträdgård. Regnet vräker inte ner, men det är ändå tillräckligt för att man åter igen kan sucka över denna sommars väder.
Hela stan ligger som täckt av en grå och tung slöja. Men paraplybärarna tycks muntra. Taggade rent utav. De är på väg mot Studenternas där det vankas utomhusbio. Trots att det är en timme kvar tills kvällens rulle rullar i gång - Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet - har 900 filmsugna Uppsalabor redan hunnit slå sig ner på läktarna som vanligtvis tillhör skrikande Siriusfans. På vänster halva en bra bit upp sitter syskonen Anna och Henrik Helenius. Efter en lång och seg dag kändes det här som ett utmärkt tillfälle för lite syskonhäng. För Henrik är det här första gången som han testar utomhusbio, men Anna har koll. Hon var här i söndags när de visade den amerikanska komedin Crazy stupid love. Ingen höjdare på något sätt men själva upplevelsen ger hon en tia. Stjärnklar himmel och nästan 3 000 personer i publiken som jublade så fort skådespelarna kysstes. Sånt skapar stämning man inte kan få hemma i vardagsrumssoffan. Kvällens förutsättningar är kanske inte lika klockrena med tanke på vädret, men de har gott hopp. Mellan Henriks fötter står en kasse fylld med smörade popcorn. Då kan det väl inte bli annat än succé?
På andra sidan läktaren sitter 11-årige Lucas Palosaari Altrén med pappa Emil Altrén. De har båda sett den här rullen förut men pappa Emil minns inte så mycket och Lucas konstaterar att man lätt kan se Tintins äventyr igen - den innehåller ju allt man kan önska: spänning och skoj! Film är något utav ett intresse konstaterar han. Speciellt när de innehåller hjältar av något slag. Pappa säger sig inte vara lika mycket av en filmentusiast, men då påminner Lucas honom om hur många gånger han har kollat på de där pangpang-rullarna Mission Impossible. Det räknas väl? Jo det är klart, medger pappa Emil. Men det är ju bara för att de har råkat vara på när han har knäppt på tv:n. Lucas ser inte helt ut att köpa förklaringen men ger sig.
Plötsligt hörs en mikrofon ljuda. Är det filmen som äntligen drar i gång? Nej. Det är en musikalisk överraskning konstaterar arrangörerna. Två gitarrister som spelar och sjunger. Helt okej tycker Lucas. Klart att man vill att filmen bara ska börja, men han har ändå ingen skola imorgon och kan vara uppe längre än vanligt.
Till slut tänds den stora bildskärmen som står på planen och bilder på en rödhårig kille med konstig lugg rullar i gång. Pappa Emil och Lucas kurar ihop sig. Syskonen Helenius gör samma sak på sin sida av läktaren. Samtidigt fortsätter paraplybärarna att ringla in.