"Som att komma till en annan världsdel"

Deras paradis är insvept i liljor och dahlior. Baksidan bjuder på hallon och bönor. Grodor ligger runt dammen och den största har en mage som lyser om kvällen.
- Att komma hit gör mig lugn, säger Hans Borg.
Huset är ett dockskåp där allt är litet, men allt finns. Hus, blommor, damm och fruktträd ryms på 400 kvadratmeter och första gången han såg den här delen av Uppsala, det var 1991, trodde han inte sina ögon. Det var som att komma till en annan världsdel, tyckte han.

Han hade flyttat hit från Hudiksvall några år tidigare och bara sett Fyrishov och Svartbäcksgatan. Det var sambon som tog honom hit, för hon arrenderar kolonilotten och stugan här i Tuna backar. Nu hade Hans inte fått bara fått Berith. Han hade fått ett nytt liv på helgerna.
- Redan på onsdagskvällen börjar vi tala om att vi ska hit. "Halva veckan är gjord. Nu tar vi torsdagen och fredagen och sen cyklar vi ner!" På fredagskvällen grillar vi, och vi grillar nog på lördagen också. Sist blev det fläskytterfilé. Regnar det sitter vi på verandan med ett glas vin.
Han har planer på att bygga ut dammen i hörnet, göra en bäck över gräsmattan, ett litet vattenfall, en bro.
De flesta lotter är som smycken, men en och annan sköter sig inte. Hans Borg var med och gick syn för ett par år sedan och några blev tillsagda att rycka upp sig.
- De är lata eller har annat i åtanke. Sådana vill vi inte ha här.

Koloniområdet är kanske som en annan världsdel. Bostadsområdet Tuna backar är som att kliva ner i en annan tid, som om tidsandan lever kvar från den tid när området byggdes. Det är mycket 50-tal, och arkitekten Gunnar Leches idé om praktisk trevnad tycks leva. Även om knappast några hemmafruar längre sitter på de lummiga innergårdarna medan barnen leker i gräset.
Det är full rulle i cykelverkstaden på Folkungagatan, för alla behöver Magnus Larssons hjälp. Ja, inte bara med cyklar. Han har fixat både det ena och det andra åt folk nere i koloniområdet, gräsklippare, durkslag, potatisskalare och blodtrycksmanschetter.

Nu ringer det på mobilen och Magnus undrar: "Hur beroende är du av cykeln?"
Äldre tar han direkt, för de kan behöva cykeln att bära mat och tvätt på. Hemtjänstens cyklar prioriterar han också högt. Och barnvagnar som fått punktering går före alla andra.
- Och snart kommer studenterna.
Han säger att Tuna backar är som ett litet eget samhälle i stan, där nästan alla bryr sig om varann.
- Ibland får jag bullar och bakelser från kondiset uppe på torget. Han som har det vet att jag jobbar mycket och att jag ofta är här sent på kvällen.

Magnus Larsson tar bara ett par dagars semester, för kunderna pockar på. Det händer att han måste sova över i rummet innanför verkstaden, hur det nu går till, för i sängen står två småcyklar och i taket hänger ett knippe hjul.
- Välkommen, välkommen! Säger Hamid Sateei när vi kommer in på fiket vid torget.
Nej, det är knappast ett fik, mera ett konditori för dem som tycker om söta saker och en lugn stund. Här kan man titta på folk och på "madonnan" som Hamid Sateei kallar statyn av den nakna kvinnan en bit bort.
Bullarna som landar i cykelverkstaden på Folkungagatan kommer från Torbjörns konditori och café. Kaféet och konditoriet är numera persiskt och heter också Shahin konditori.
- Jag ser hur mycket han jobbar. Han behöver några bullar ibland, säger Hamid Sateei, som äger kaféet.

Hans kafé är 50-tal med bilder från invigningen på väggarna. Men också en ny tid, där kulturerna blandas. I ena disken dammsugare och petit chouxer på ekologisk grädde. I den andra kikärtskakor och söta persiska saker, bamia, zolbia och zaban.

"Som att komma till en annan världsdel"

I vissa stadsdelar bor de välbärgade, i andra de som har mindre pengar. En del är bortresta hela sommaren, andra åker ingenstans. UNT besöker några olika stadsdelar i Uppsala och berättar hur livet ter sig under sommaren. I dag besöker vi Tuna backar.