Folkmusik och folkdräkter stod i centrum under årets officiella nationaldagsfirande i Parksnäckan, och det märktes. På främsta raden när firandet började under eftermiddagen satt de 50-tal nyblivna svenska medborgare i kommunen som precis innan uppmärksammats vid en ceremoni på slottet. Där hade de bland annat hedrats med underhållning och folkmusik från Tensta spelmanslag, innan de leddes ner via Slottsbacken av en folkdräktsparad. Det var också Tensta spelmanslag som inledde programmet på Parksnäckan. De följdes av framträdanden från bland annat klass 8 b på Uppsala Musikklasser och Uppsala paradorkester varvat med flera olika talare från kommunen.
Solen värmde till en början åhörarna gott, men när ungefär hälften av programmet avverkats öppnades himmelens portar och det blev något glesare mellan havet av paraplyer på bänkraderna. Det är ju så precis så här den svenska sommaren är, konstaterade en av medlemmarna i folkmusikgruppen Väsen och fick ett visst medhåll från besökarna. De flesta höll dock ut mellan regnskurarna och stämde som avslutning in i den tveklöst mest klassiska svenska sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer.
På plats i parken fanns bland annat Nicole och hennes mamma Nancy Amortegui, två av dagens hedersgäster som precis fått sina diplom som nya medborgare. 9-åriga Nicole var dagen till ära klädd i en gammal folkdräkt från hemlandet Spanien.
– Jag har varit i Sverige sedan jag var fyra år. Det har varit roligt att bli firad i dag, sade Nicole som till vardags går på Årstaskolan.
Spännvidden i både ålder och bakgrund mellan de nya medborgarna var stor. Ett av de yngsta var fyraåriga adoptivbarnet Teodora Andersson, som kom till Sverige förra sommaren. Föräldrarna Stefan Andersson och Merethe Stavehaug, i sällskap med sonen Elliot, lät sig inte nedslås av det nyckfulla vädret.
– Det här är absolut ett minne för livet. Vi var med om detta även för tio år sedan när Elliot blev medborgare och då gick det till på nästan samma sätt, fast själva firandet då var ju i Odinslund, sade Stefan Andersson. Men Elliott, som hade sin lärare på Uppsala Musikklasser med bland de framträdande, hade ändå snappat upp en viktig detalj som skilde sig åt.
– Det var inget godis för oss då, flikade han in.