Solen kom fram lagom till allsången

De har väntat länge. Men det gör de å andra sidan alltid. Det gäller ju att få bänkraden allra längst fram, den precis framför scenen. Det är deras plats. Det är där de har suttit det senaste årtioendet denna trio av vänner; Siv Livman, Ingrid Eriksson och Bosse Wernman. Alltid på första parkett när det vankas musik i Parksnäckan.

Anna-Karin "ako" Nytell Oldeberg ledde allsången.

Anna-Karin "ako" Nytell Oldeberg ledde allsången.

Foto: Staffan Claesson

Uppsala2010-06-30 21:50

I kväll ska det bli sommarens första Allsång och äntligen tycks tekniker, kör och konfrencier vara redo att dra igång. Ännu bättre är att de mörka moln som så länge legat och å häckat över stan blåst bort och i stället värmer kvällssolen. Bosse Wernberg drar fram solbrillorna ur bröstfickan. Ett par gröna i plast som det står Tuborg på över det sotade glaset.
– Bli inte sugna nu, skrattar han och lutar sig tillbaka.
– Jag fick dem på en konferens i Danmark hosTuborg. Tänk, glasögon kan de göra.

Konfrenciern hälsar välkommen från scenen. Dags att sjunga. Vännerna fattar sina sånghäften. Klart man ska sjunga. Spela roll om man är tondöv.
– Visst är det härlig stämning, det är något speciellt med Parksnäckan, viskar Bosse.

De svenska klassikerna radas upp på löpande band. Trion gungar med och för varje melodi som går höjs volymen ett snäpp. Lagom till paus är stämbanden slut och regndropparna börjar falla.
– Det var en stor racking det som kom , säger Bosse och pekar uppåt himlen där ett gigantiskt moln täcker solen. Inte för att det spelar någon större roll om det börjar droppa från det blå. Under bänken ligger en Ica-kasse fullproppad med regnkläder.
– Det finns inga dåliga kläder, bara dåligt klädda människor, skrockar Siv.

Bosse och Ingrid nickar instämmande. Hur som helst behöver de inte dra fram något klädombyte nu. Regndropparna försvinner snabbt. I stället kan de luta sig tillbaka och lapa lite sol medan folk sträcker på benen och kilar ut på toaletterna. Självklart blir det lite snack om första halvleken.
– Jag fattar inte varför den där idol-Sebastian måste sjunga på engelska när vi är en svensk publik. Jag tycker det är fel, säger Ingrid.

Siv håller inte med.
– Äh, han är ju popkille! Jag tycker det var bra jag, man får bara stänga ute språket och lyssna på musiken.

Ingrid och Bosse nickar.
– Det är det allt handlar om, musiken va.. När musiken går igång är det som att man hamnar i en annan värld. Man glömmer allt tråkigt. Man blir positiv, det är bara att titta på folket som sitter här. Musik är medicin!

Fyra minuter kvar tills Allsången börjar igen ropas det ut från scenen. Ingrid, Bosse och Siv rättar till sittdynorna. Dags att glömma vardagens bekymmer igen. Det bästa med hela sommaren.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om