Sofias sista minnesbild är en tafsande man
En okänd man som tafsar och säger otrevliga saker. Det är Sofias sista minnesbild, resten är svart. Dagen efter visar urinprovet på rohypnol.
Sofia hade varit på tjejmiddag. Vid halv elva gick de fem väninnorna ut på ett känt uteställe i Uppsala. En av dem åkte strax hem då hon skulle jobba nästa dag. Två försvann till ett annat dansgolv och Sofia blev bjuden på en shot i baren av den kompis, Malin, som var kvar.
Sofia noterade att bartendern betedde sig märkligt och rörde sig ryckigt medan han blandade deras shots. Men det var inget hon tänkte kunde påverka henne.
Så fort tjejerna druckit ur kände Sofia att någonting slagit slint. Malin blev snabbt illamående och tog sig bort mot toaletterna där hon började kräkas. Sofia, som började känna sig vimmelkantig, tog sin jacka och sprang ut.
— Men att springa ut ensam var mitt misstag. Där ute kom en man fram och ville hjälpa mig hem. Han var äcklig och otrevlig, han tog på mig överallt och pussade mig.
I efterhand tänker hon att det var flera som samarbetat. Känslan av att mannen utanför stått och väntat är stark.
— Medan han var på mig och tafsade började jag bli svag och allt blev dimmigt. Jag tog upp mobilen och ringde senast slagna nummer som var till min kille.
Pojkvännen hörde inte men till svararen sa Sofia att hon var förföljd. Vad som sedan händer är svart i Sofias minne. Som raderat.
Drygt två timmar senare kom pojkvännen Daniel ut från en pub och först då lyssnade han av sin svarare. Han hör Sofias första meddelande följt av ett nytt där hon gallskriker på hjälp. Daniel blev iskall och sprang hem. I lägenheten hittade han Sofia som var helt borta. Hennes puls var mycket hög och när han väckte henne var det tydligt att hon hallucinerade. Daniel ringde hennes vänner och 112. Vännerna trodde att hon druckit för mycket. Från larmcentralen fick han rådet att "låta henne sova ruset av sig".
Nästa dag kunde Sofia inte prata. Hennes andning var låg. Daniel, som liksom Sofia läser till polis kände igen tecknen på drogning och försökte få med henne till Akademiska sjukhuset. Det var svårt, Sofia hade panikångest och hallucinerarde att väggarna föll in och att golvet öppnade sig. Han lyckades dock och väl där konstaterades med urinprov förekomsten av Rohypnol.
— Det var lite som en upprättelse att urinprovet var positivt. Men samtidigt kände jag som ett spjut i hjärtat att det faktiskt var så, säger Sofia.
Hon hade blivit drogad, därom råder inga tvivel. Men vad som hänt henne under natten och hur hon kommit hem är frågor som maler.
— Undran över vad som hände kommer alltid att finnas där. Blev jag våldtagen eller avbröts det hela? Jag skulle vilja gå in i min hjärna och se vad som hänt.
På nätterna återkommer samma mardröm. En man som jagar och så blir allt svart.
Sofia polisanmälde på måndagen. Två veckor senare lades undersökningen ned "i brist på spaningsuppslag". Det finns inget som styrker att det var just den utpekade bartendern som placerat rohypnolet i Sofias glas.
Men ändå var det viktigt att göra en polisanmälan för Sofia. Inte bara för hennes egen skull utan även för andras, så att det syns i statistiken. Hon tror dock att det är vanligt att man inte gör det.
— Hade inte Daniel propsat på att jag skulle göra ett drogtest dagen efter hade jag aldrig orkat ta mig till sjukhuset.
Så jobbar vi med nyheter