Unga och brott
Brott – i synnerhet våldsbrott – begångna av personer under 15 år har ökat kraftigt i Uppsala de senaste fem åren. Polisen har larmat om att samma ungdomar fortsätter begå nya brott, eftersom deras agerande inte får några konsekvenser.
Ofta påpekas att socialtjänsten måste bli bättre på att stoppa dessa ungdomar.
Men socialtjänsten hinner inte med. Det säger Mikaela Baum, som är specialisthandläggare på socialtjänstens ungdomsbrottsgrupp och som jobbat med utredningar kring kriminella unga i Uppsala sedan 2001.
– Den stora mängden ärenden gör att vi inte har tid att göra ordentliga utredningar kring alla ungdomar. Sedan hinner vi ofta inte heller följa upp om insatserna hjälper eller om ungdomen fortsätter begå brott, säger hon.
Sättet som socialtjänsten i dag är organiserad på i Uppsala försvårar arbetet ytterligare, menar Mikaela Baum. Förut satt socialsekreterarna i stans bostadsområden, vilket gjorde att de lärde känna ungdomar samt skolpersonal i området. Men sedan flera år tillbaka sitter alla utredare i ungdomsenheterna samlat centralt; de har inga egna områden utan ärendena lottas ut.
– Jag ser enbart fördelar med hur vi jobbade förr. Vi kunde bolla ärenden inom arbetslaget, ha koll på olika ungdomsgäng och få en samlad bild av ungdomens situation.
Enligt Mikaela Baum hade hennes grupp många ungdomsbrott att hantera även för 15 år sedan. 2010 minskade brotten, för att sedan öka igen efter 2015. De senaste årens ökning handlar till största del om våld i skolan.
– Det är sparkar, stryptag och knytnävsslag. I många barns skolvardag finns i dag en fruktansvärt rå attityd som jag upplever är ny. Bara att titta på någon kan upplevas provocerande och leda till att man bli nerslagen.
Men det betyder inte att alla dessa ungdomar är på väg in i grov gängkriminalitet, betonar hon:
– Snarare ser vi att våld bland icke-kriminella har ökat. Ungdomarna vi möter kommer från olika grupper och bakgrunder och många av dem begår inte brott igen.
Vad beror ökningen på?
– Konflikter och kränkningar på sociala medier. Och många ungdomar som vi möter mår psykiskt dåligt.
Vid sidan av de ungdomar som begår något enstaka brott finns ett mindre antal unga som är mycket brottsaktiva. Det är dock inget nytt fenomen, påpekar Mikaela Baum.
– Det har alltid varit en minoritet som står för en stor andel av brotten. Den gruppen är mycket svårbehandlad. De har ofta flera riskfaktorer; de kan ha svårt med impulskontroll, empati och inlärning och har ofta föräldrar som brister i sitt föräldraskap på grund av egna svårigheter. Det gör att vi kan ha svårt att jobba med familjen.
Personer över 15 år kan dömas för brott – oftast blir det vård i socialtjänstens regi – men för den som är yngre än 15 år är det helt upp till socialtjänsten att utforma insatserna. Vilka insatserna blir beror på ungdomens behov.
– Vi har till exempel program som går ut på att hantera aggressioner och insatser som ska stötta föräldrar i sitt föräldraskap.
Föräldrar till barn under 15 år kan dock säga nej till insatser – något som inte är helt ovanligt, enligt Mikaela Baum. Socialtjänsten kan då i regel inte göra något, om det inte finns skäl att omhänderta barnet enligt LVU. Men att tvinga familjer att ta emot insatser, som en del argumenterat för, tror hon inte på.
– Om personerna inte ser behovet kommer de inte att förändras. Möjligen kan man jobba hårt med motivationsarbete, men då måste vi ha tid att träffa familjen många gånger vilket vi inte har.
Risken blir väl att ungdomarna kan fortsätta härja?
– Ja. Man kan se i en del allvarliga brottsanmälningar att socialtjänsten varit inblandad många gånger men inte lyckats vända beteendet. All forskning visar att det behövs insatser före 12 års ålder för att förhindra kriminalitet. Det är jätteviktigt att alla i samhället som träffar småbarnsfamiljer anmäler oro till socialtjänsten.
Eftersom föräldrar är så viktiga för barnets utveckling är tidigt föräldrastöd den klart viktigaste insatsen för att motverka kriminalitet, enligt Mikaela Baum. För föräldrar som är relativt nya i Sverige kan det behövas särskilda informationsinsatser:
– Om föräldrarna haft ett sätt att sätta gränser i hemlandet och här inte fått lära sig ett annat sätt blir det ibland inga gränser alls. Många föräldrar berättar att det är ett jättedilemma. De vet inte vad de får göra. Många är också oroliga att socialtjänsten ska ta barnen.
Läs mer: 14-årige Hugo tog strid mot de som pistolrånade honom
Läs mer: Efter kritiken – fördubblad styrka utreder ungdomsbrott