Love deltar aktivt i intervjun. När doktoranden Maike Paetzel pratar tittar den på henne.
– Den kan höra varifrån ljudet kommer och har samtidigt ansiktsigenkänning, när Love har hittat ett ansikte blir ögonen röda, säger Maike Paetzel.
Jag ställer nästa fråga. Mycket riktigt – Love vänder sig mot mig och ögonen blir röda.
Vi befinner oss på IT-institutionen vid Uppsala universitet, där Laboratoriet för social robotik har funnits i ungefär ett år. Arbetet leds av biträdande lektor Ginevra Castellano, som tillsammans med sin forskningsgrupp vill hitta olika sätt för robotar att bistå människor i deras vardag.
Det kan vara allt från att finnas med som stöd i ett klassrum, både pedagogiskt och emotionellt, eller kanske som personlig assistent för att hämta saker eller föra ett samtal. Robotarna som köpts in går nämligen att programmera och på så sätt kan man förändra deras beteenden.
– Jag började jobba med robotar för sju år sedan och blev direkt passionerad av idén att bygga robotar som kan interagera med oss människor, och det finns olika sätt att göra det på, säger Ginevra Castellano.
Bredvid roboten Love står Jona, en social robot vars ansikte är projicerat på en mask.
– Jag kan visa en presentation av Jona, säger Maike Paetzel.
Till min förvåning ser jag i ögonvrån hur det vita ansiktet kommer till liv. Med människolika uttryck berättar den om sig själv och sina intressen. Fotboll är ett av dem.
– Det är kul att se robotar spela fotboll. 2050 tror jag att robotar och människor kommer att kunna mötas i en match, säger Jona på engelska.
Både Jona och Love kommer att medverka på Scifest på Fyrishov, en vetenskapsfestival för barn och unga. Det är femte året i rad som festivalen anordnas och temat för i år är Framtidsstaden. På lördag är festivalen öppen för allmänheten som kan ta del av ett 50-tal olika aktiviteter.
– Vi har försökt ha fokus på aktiviteter där du får testa och uppleva själv, men det blandas så klart upp med föredrag och shower, säger Tobias Blom, projektledare för Scifest.
De två robotarna kan besökarna interagera med på olika sätt. Love ska (till Jonas förtjusning) möta en annan robot i fotboll, genom att någon styr dem med en konsol. Jona kan man i stället möta i ett samtal där Jona berättar om sitt liv som robot. I Maike Paetzels forskning studerar hon hur människor känner sig när de interagerar med robotarna.
– Tänk dig att du har en robot hemma. Du vill känna dig bekväm runt den och inte oroa dig för vad den gör, förklarar hon.
Ginevra Castellano fyller i:
– Det kan vara så att det inte är så bra att göra robotar alltför människolika. Det handlar om att hitta den rätta balansen, inte bara i hur de ser ut utan även vad de gör.
Maike Paetzel trycker på en knapp på Love, så att den stängs av. Långsamt sjunker den ihop och lamporna slutar att lysa. För den här gången.
klara.stefansson@unt.se