När temperaturen började leta sig neråt under måndagskvällen började Joakim Elmström, som är förstakurator, att oroa sig för de köande studenternas hälsa. Redan klockan 09.00 på morgonen hade de första personerna slagit sig ner utanför nationen för att inte missa chansen på valborgsbiljetter. Det var hela 27 timmar innan biljettsläppet skulle börja.
– Vi hade uppmanat folk att inte köa såhär långt innan. Folk var inte väl förberedda, vissa satt ute i jeans, säger han.
Klockan 23.30 på kvällen ställer han sig på scenen utan för nationen och ger beskedet att de ska få komma in i värmen. De som inte fick plats inne på nationen fick däremot gå hem igen.
– Vi kunde inte låta folk sitta ute, det hade varit helt galet. Om någon skulle fara illa skulle vi känna oss lite ansvariga, säger han.
Projektet att få in alla och organisera dem i en kö tog ungefär två timmar.
Studenterna Simone Edsbrand och Caroline Sollenberg var bland de första på plats på måndagen. De fick sitta ute i 16 timmar.
– Herregud vad vi frös, det var iskallt, säger Simone Edsbrand.
Hur reagerade ni när ni fick veta att ni skulle få komma in?
— Alla applåderade, jag vet inte om vi hade klarat natten ute. Vi hade typ dött därute, säger hon.
Bendik Eliassen hade rusat från sin föreläsning när han fick höra att köandet hade börjat. När UNT träffar honom har han lyckats sova två timmar på golvet i en trappa.
– Det blev lite otur i turen. Det är ju inte den bästa platsen, jag känner mig trött.
Han blev dock positivt överraskad över att de blev insläppta. Dagen innan hade han gått förbi kön utanför Södermanland- Nerikes nation där hundratals personer övernattat i snön. Han inser nu i efterhand att han inte var tillräckligt förberedd för att sova utomhus.
– Det var väldigt kallt och vi hade inte på oss så mycket kläder. Jag är inte från Sverige så jag visste inte riktigt vad valborg var för något, jag hade bara hört att det skulle vara kul, säger han.
– När vi var ute så tog jag allt timme för timme. Jag ville inte ge mig. Om de andra var kvar och köade så kunde ju inte jag gå.
Även Paul Öberg önskar att han varit mer förberedd. Han och hans vänner hade endast paraply att skydda sig med från snön. Trots det tycker han att dagen var mysig.
– Vi lekte lekar och pratade med andra i kön. En person hade tagit med sig en projektor så vi kollade på fotboll bot husväggen, säger han.