Det visar en ny studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.
– På vård- och omsorgsprogrammet lyfts de manliga eleverna fram som extra värdefulla. Killarna kan få förmåner och särbehandlas positivt inom sitt framtida yrke, det menar både lärare, praktikhandledare och eleverna själva, säger Maria Hedlin, forskare vid Institutionen för utbildningsvetenskap, Linnéuniversitetet i Kalmar.
Hon och Magnus Åberg, forskare vid Centrum för genusforskning vid Karlstad universitet, har skrivit rapporten ”Vara med i gänget” som visar hur könsrollerna inom vård- och byggyrken återskapas under gymnasieutbildningen.
Enligt rapporten behöver det dock inte bara innebära fördelar att vara man på en traditionellt kvinnlig utbildning.
– De unga männen kan ha svårigheter att bli en i gänget och få tillträde till yrkets alla delar. De riskerar att betraktas framförallt som män och inte som undersköterskor, säger Maria Hedlin.
Max Ader går tredje året på Vård- och omsorgsprogrammet på Cultus gymnasium i Uppsala. Han känner igen sig i bilden som Maria Hedlin beskriver om positiv särbehandling.
– Jag har fått ett väldigt positivt bemötande och jag känner mig välkommen. På praktiken märker jag att majoriteten av patienterna tycker att det är extra roligt att jag som är kille har fått intresse för vårdyrket, säger han.
Men likt resultaten i rapporten har Max Ader även stött på negativa delar.
– När man är kille bland många tjejer kan det vara svårt att hitta människor med lika intressen. Man kan känna sig lite utanför. Något jag också har stött på under praktiken är att äldre människor ibland inte vill att en kille sköter om dem eftersom de är ovana vid det, säger han.
Victoria Bertinat är den enda tjejen i sin klass på Bygg- och anläggningsprogrammets andra år på Bolandsgymnasiet i Uppsala.
– Jag visste att det skulle vara få tjejer redan innan, men jag räknade nog inte med att bli den enda tjejen. I ettan kände jag mig lite blyg, men jag har kommit in i det nu och alla är schyssta i klassen, säger hon.
Precis som Max Ader känner hon sig välkommen in i yrkeslivet.
– Jag vill bli stensättare och jag vet att de söker många tjejer i branschen så fördelen är antagligen att det blir lätt att få jobb, säger hon.
I rapporten ”Vara med i gänget” beskriver Magnus Åberg de rådande könsnormerna på Bygg- och anläggningsprogrammet vid den gymnasieskola där studien genomfördes. Han berättar att han inom inriktningen husbyggnad fann en stark kollektiv vi-känsla.
– Den grundar sig i bilden om att gemenskapen består av heterosexuella, händiga, starka män som tål att drivas med och som inte visar för mycket känslor, säger han, och förklarar att det ofta är humor och jargong som bygger gemenskapen.
– En del av att bli byggnadsarbetare handlar alltså om att slänga käft på rätt sätt, att kunna ge och ta skämt, säger han.
Enligt Magnus Åberg handlar det då ofta om en typ av humor som understödjer den traditionella maskuliniteten.
– Där finns till exempel inslag av homofoba skämt och slår någon sig så är det inte en kram man får utan ett skämt, säger han.
Magnus Åberg och Maria Hedlin kopplar sin studie till ett problem som diskuteras inom gymnasieskolan, nämligen avhopp. Enligt statistik från skolverket hoppar kvinnor i högre grad av utbildningar inom traditionella mansyrken medan män i högre grad hoppar av utbildningar inom vård och omsorg. Enligt Magnus Åberg kan en anledning till avhoppen vara att eleven känner utanförskap som är kopplat till snäva könsnormer.
– Dessa normer funkar bra för dem som passar in i bilden, men det kan utestänga kvinnor och män som inte anses passa in. Det är viktigt att skolorna sätter fokus på detta och att man tar reda på vad som hindrar ungdomarna att genomföra sin utbildning, säger han.
Victoria Bertinat tror att en del tjejer väljer bort Bygg- och anläggning för att slippa ta risken att bli ensam tjej i klassen.
– Men jag tycker att man ska våga chansa. I början kan det kännas nervöst att prata med en massa främmande killar. Men man ska inte vara rädd utan man ska välja den utbildning man vill, säger hon.
Det händer att Victoria Bertinat känner sig utanför i skolan, men för henne handlar inte utanförskapet om skämten eller jargongen.
– Det kan ibland vara tråkigt att vara den enda tjejen. Till exempel efter idrotten när man är ensam i omklädningsrummet. Då hamnar man lite utanför. Men jag känner mig välkommen in i gruppen, jag har blivit insläppt och jag tycker att jag är med på skämten, säger hon.