Redan vid förhållandevis låga halter i blodet av en nedbrytningsprodukt till en sådan så kallad ftalat börjar risken för åderförkalkning att stiga.
– Även om våra resultat måste bekräftas i fler studier ger de stöd för hypotesen att vissa miljökemikalier kan bidra till uppkomsten av åderförkalkning, säger docent Monica Lind, miljötoxikolog vid Arbets- och miljömedicin vid Akademiska sjukhuset.
Tillsammans med maken Lars Lind, professor i medicin vid Uppsala universitet, har hon analyserat nya uppgifter från den så kallade PIVUS-studien, som omfattar drygt 1 000 70-åriga kvinnoår och män i Uppsala.
Vid en hälsokontroll undersöktes deltagarna i PIVUS med ultraljud för att se om de hade förträngningar i halsens pulsådror. De lämnade också blodprover för analys av olika miljögifter, däribland flera ämnen som bildas när kroppen bryter ner så kallade ftalater.
De flesta människor kommer i kontakt med ftalater eftersom de används bland annat som mjukgörare i plaster och som bärare av parfym i kosmetika och egenvårdsprodukter.
Som väntat var förträngningar i halspulsådrorna vanligare bland deltagarna som hade högt blodtryck, var feta och hade höga blodfetter. Men Lars och Monica Lind fann också samband mellan halten i blodet av några av miljögifterna och ökad förekomst av åderförkalkning.
Allra starkast var sambandet mellan ämnet MMP, som bildas när kroppen bryter ner kemikalien dimetylftalat, och förträngningar i halspulsådrorna. Lägst förekomst av åderförkalkningar hade den femtedel av deltagarna som hade lägst halter av MMP i blodet.
Med stigande halter av MMP steg också risken för åderförkalkning upp till en viss gräns, varefter risken för åderförkalkning slutade att öka.
– Detta tolkar vi som att MMP redan i förhållandevis låga doser ökar risken för åderförkalkning, säger Monica Lind.
Den nya studien är den första som undersökt om det finns samband mellan åderförkalkning i halspulsådrorna och olika miljögifter hos människor.
– För att veta om MMP verkligen är en riskfaktor för åderförkalkning krävs därför ytterligare studier som visar liknande samband. Men framför allt behövs experimentella studier på djur och celler kring vilka biologiska mekanismer som kan ligga bakom ett sådant samband, säger Monica Lind.
Kan konsumenten själv göra något för att undvika att få i sig DMP och andra ftalater?
– Ja, i alla fall en del. Själv försöker jag till exempel att så mycket som möjligt undvika plastredskap och plastkärl när jag lagar och förvarar mat. Jag försöker också välja kosmetika och städ- och rengöringsprodukter som inte är parfymerade, säger Monica Lind.