Dagens femte bebisbild i Facebookflödet föreställer ett kladdigt litet plyte med texten ”lillen vill helst äta själv.” Jaha?
– Jag stör mig på det där, det är ingen utanför föräldrarnas värld som bryr sig. Sedan kan jag ju själv också vara så där och lägger upp bilder på min coola kille i fjällen. Men man får tänka efter, och kanske varannan gång strunta i det. Det blir så substanslöst, säger Ann Söderlund.
Debatten om kärnfamiljen som norm i samhället och småbarnsföräldrars självgodhet tog fart efter journalisten Tomas Hemstads krönika No more babies i tidningen Ottar. Han påpekar att de som lever utan barn ofta känner sig utanför, och han vill vidga synen på vad som är en familj.
– Många av oss som inte har barn har ändå en självvald familj, som vi ringer när något händer, som följer med och skjutsar när det behövs. Det fanns en våg för 10-15 år sedan med unga feministiska skribenter som ifrågasatte normer och ideal, men de har ersatts av mammabloggare i dag, säger Tomas Hemstad till P1-morgon.
När man får barn skapar man en liten värld tillsammans med bebisen och den andra föräldern - det är naturligt och nödvändigt. Men någon gång måste man inse att omgivningen inte har samma uppfattning om att lillans första tand är ett mirakel som tål att dryftas på middagar i månader framöver.
Att bebisbubblan blir så extrem tror Ann Söderlund beror på den stora pressen många lever under i dag – när vi får barn kan vi äntligen tillåta oss att slå på off-knappen.
– Det är en allmän inställning att man liksom ska frossa i den där bebistiden och släppa allt runt omkring. Det blir en motpol till det kontrollerade liv vi lever i övrigt. Förr bakade man bröd, så födde man barn, sedan bakade man bröd igen. I dag ska vi vara så intellektuella och resa och förverkliga oss själva mellan barnen.
Under sin första graviditet och äldsta sonens första år var Ann Söderlund helt uppslukad av mammarollen, och lyckligtvis hade hon ett gäng kompisar i samma situation att dela det med. Men hon tror att det är bra för alla, både för barnens självständighet och föräldrarnas relation, att inte all fokus alltid riktas mot barnen.
– Föräldrar borde ha barnvakt ibland även om de bara ska bort på middag. Och jag tycker man kan gå halva vägen var när man umgås med sina vänner som inte har barn, och varannan gång ses utan barnen.